2010-12-21

Att friggeboa

Igår, fyra dagar efter avslöjandet i Aftonbladet, kommenterar slutligen partisekreterare Ibrahim Baylan Svenskt Näringslivs infiltration av Socialdemokraterna. Som Lena Sommestad beskriver i en mycket klok och välformulerad betraktelse så är innehållet i Baylans kommentar en besvikelse:

Istället för att tydligt ta avstånd från Niklas Nordströms och Primes agerande, väljer Baylan att i sitt uttalande rikta kritik mot dem i partiet som är upprörda över det som har hänt. Baylan uppmanar mig och andra som har uppmärksammat Prime-affären  att ”gräva ner stridsyxorna”. Han beskriver vår kritik som ett försök att riva upp en destruktiv debatt mellan höger och vänster i partiet. (”Man måste lugna ner sig och ta ett ansvar”.) 

Men frågan är vad som är att ta ansvar i ett parti, där tilliten rämnar? Jag menar att tydlighet krävs mot dem som har felat – inte mot dem som kritiserar felsteg. Att partiledningen är tydlig om vilka etiska principer som gäller är viktigt inte minst för att återskapa ett bra och tillitsfullt diskussionsklimat mellan de många olika åsiktsgrupperingar, som alltid kommer att finnas inom Socialdemokratin.

Det Sommestad mycket träffande beskriver är tyvärr en alltför vanlig företeelse. Med en vink till ett av svensk politiks mest kända faux pas skulle man kunna kalla det för att "friggeboa".



Ett återkommande friggeboande i just den här affären är talet om att "nu måste vi lägga det här bakom oss" eller att "det finns viktigare saker att prata om" etc.

Friggeboandet tar sin utgångspunkt i tanken att det är en grundläggande diskursregel att eftersträva konsensus. Den som engagerar sig i diskussionen enkom för att hetsa och sprida agg förbryter sig därmed mot diskursens syfte. Det är en helt riktig utgångspunkt men det friggeboandet missar är det inte finns några genvägar till konsensus.

Dissensus kan inte enbart ses som ett problem som måste övervinnas, ju snabbare desto bättre. Konsensus kan inte forceras fram, det bildas genom tvångsfria samtal som tar den tid de tar. Att varken diskursinnehåll eller konsensus kan kommenderas fram borde vara grundläggande insikter givet ett deliberativt-demokratiskt förhållningssätt och jag har faktiskt svårt att förstå vilken verklighetsuppfattning man har om man tror att man kan ställa sig upp och säga: "Nu ska ni sluta att prata om det här och hålla varandra i handen".

Dessutom finns det väl inget mer effektivt sätt att se till att folk pratar om något än att försöka övertala dem att sluta prata om det? Folk pratar om sådant som berör dem, så länge det berör dem. Istället för märkliga meta-diskussioner ("det är inte bra att prata om det här, man borde prata om något annat") så vore det befriande om man helt enkelt pratade om det man nu ville prata om. [Jag kan förstås bara hoppas att ni har överseende med den uppenbara performativa motsägelsen här...]

De som friggeboar verkar inte heller överväga möjligheten att man kan prata om flera saker samtidigt. Det går alldeles utmärkt att föra en diskussion om etiska gränser för lobbying parallellt med frågan om hur det socialdemokratiska partiet ska utvecklas. Ja, dessa parallella spår kanske till och med kan berika varandra, vem vet.

Slutligen så är det svårt att förstå varför det är så bråttom att begrava den här frågan just nu. Det är ju hursomhelst bara några få dagar kvar tills den politiska offentlighetens svarta hål - julhelgen - öppnar sig och slukar allt.

Det är därför med glädje som jag kan meddela att min socialdemokratiska förening, Tjänstemännens s-förening, igår antog en motion till distriktsårskongressen om att partiet ska införa en etisk policy för lobbying, både lokalt och nationellt. Jag hoppas många andra föreningar sluter upp bakom det kravet. För vi måste våga PRata om det...

Rekommenderade inlägg:
Lena Sommestad I
Lena Sommestad II
Storstad
Magnus Ljungkvist I
Magnus Ljungkvist II
Rebella
Arenagruppen
Dagens Arena
Akademikersossarna
Johan Westerholm I
Johan Westerholm II

Andra bloggar om: , , , ,

6 kommentarer:

  1. Nu tycker jag inte den lilla incidenten (eller uttalandet om de tjuvaktiga kosovoalbanerna) ska få svärta ned Friggebos goda namn, som vi Yimbyfundamentalister ju för alltid håller högt för en pragmatisk förtätningsidé före sin tid.

    För nog borde man kunna tvåpunktnolla friggeboden? Jag har för mig att jag läst om att Paris borgmästare t ex införde möjligheten att bygga till småhus och villor med upp till 100 m2 med förenklade bygglov, i syfte att uppmuntra förtätning, flexibilitet och variation i villamattorna. Jfr. det med myndigheternas miljonprogramsradhusbevarardogmatism på min barndoms Stockfallet i Karlstad, som Janne Jörnmark skrivit om.

    Jag såg också en fascinerande video på Youtube som jämförde fyra olika stadsbyggnadsprojekt i Karachi eller Lahore (? – letar förgäves i internätens videoarkiv). De visade hur man med en modulär, open-source-arkitektur kan uppnå bättre, mer anpassningsbara och tätare stadsmiljöer än genom att bygga highrisekomplex – folk bygger helt enkelt på en våning eller ett rum utåt gatan när familjen och behoven växer, etc. Däremot är klagomålen från dem som bor i höghusen som hämtade från TLDOGAC.

    Att på det sättet öppna upp för en mer modulär, decentraliserad, varierad, anpassningsbar, resilient, brukarstyrd arkitektur och stadsplanering är förstås helt i linje med den ursprungliga friggeboden, ikke sant?

    SvaraRadera
  2. @ johan: haha, slightly offtopic, men visst, det låter väldigt intressant. Du kanske vill skriva ngt om det för Yimby?

    SvaraRadera
  3. Johan: Kul sidospår i sorgliga tider. Friggeboden är en fin innovation i en planlagstiftning som ägnat sig åt att reglera helt fel saker. Undantaget kunde gott utökas ytterligare, men helst då i kombination med högre krav på myndigheterna att utreda höjningar av lovplikten i områden där det behövs med hänsyn till helheten i bebyggelsemiljön, som ju faktiskt kan ha ett stort kollektivt värde. Vi har, som alltid, ett ansvar att demokratiskt väga den nytta den enskilde kan ha av en frihet mot vad kollektivet kan förlora på att ge bort samma frihet.

    Medan friggeboden innebar en utökning av den enskilde villaägarens äganderätt så föreställer jag mig att den open source-arkitektur som du är inne på i en svensk kontext i praktiken skulle behöva inskränka fastighetsägarnas äganderätt till förmån för brukarnas rättigheter att modifiera och utveckla stads- och boendemiljön. Vi har ju inte den typen av små fastigheter i städerna som finns i exempelvis Lahore, så modifieringarna måste kunna göras av brukare på fastigheter som någon annan äger. Det skärper en konflikt som finns inbyggd i all stadsbyggnad mellan bruksvärden och bytesvärden. Det som ökar brukarnas bruksvärde kommer samtidigt i många fall att direkt minska fastighetsägarnas möjliga bytesvärde för samma objekt.

    Arkitekten Anders Gustavsson har gjort ett intressant examensarbete kring den här tanken och presenterar där en idé om urbana allmänningar, en rättighet för stadens invånare att i demokratiska former och efter open source-principer, ta underutnyttjade platser i besittning och modifiera dem för att bättre uppfylla bruksnytta. Länk:
    http://allmanningar.se/

    SvaraRadera
  4. Johannes: mycket bra inlägg och träffande begrepp.

    SvaraRadera
  5. @Erik: Tja, nu står ju inte intressekonflikten bara mellan individen och kollektivet, i singular, i stadsbyggnadsfrågor, eller om friheter och deras nyttor.

    Nåja. Jag är inte säkert på att privata och semiprivata (den så kallade allmännyttan) fastighetsägare är enda eller största hindret för en friggebodisering av stadsbyggandet i Sverige.

    Av egen erfarenhet vet jag att den sorts brukarinflytande du tycks eftersträva, t ex kooperativ, kan vara en ägandeform nog så moddningsfientlig och rigid – och de konflikter som uppstår kring sådan moddning är ofta betydligt mer komplexa än de enkla Individen-mot-Kollektivet-avvägningar du skriver om:
    http://www.mothugg.se/2010/03/30/bostadsratt-yimbyfel/

    SvaraRadera
  6. Så, hittade klippet jag snackar om (däremot inte texten om Paris...), samt några andra roliga klipp om organisk stadsplanering, aka slum:
    http://www.mothugg.se/2011/01/24/where-the-streets-have-no-name/

    SvaraRadera

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...