bios politikos

När meterologen Pär Holmgren för ett tag sedan spådde att ingen skulle vilja bo i Göteborg om 100 år så dök det förstås snabbt upp putslustiga kommentarer från mina Facebook-vänner i Mälardalen. ”Det är väl ingen som vill bo i Göteborg idag?”, ”Göteborg luktar fisk” etc. Inget konstigt med det förstås, bara det vanliga storebrorskomplexet. Ängsliga stockholmare brukar skämta om att man ska ställa tillbaka klockan två år när man åker till Göteborg. I vissa fall ligger dock Göteborg långt före kusinerna från östsidan. Stockholmarna t.ex. får bara fler och fler spårvagnslinjer och i Uppsala kommer man nu att införa ett gångfartsområde på prov , något som Göteborg började med redan för tjugo år sedan. Idag har vi ett stort antal gångfartsgator och de fungerar mycket bra. Gångfartsområden har visat sig vara ett ypperligt sätt att ta tillbaka några av alla de allmänningar som vi förlorade i och med massbilismen - våra gator. Södra Larmgatan I senaste UppsalaDemokraten skriver jag o...

I senaste ETC Göteborg skriver jag om gentrifiering, utifrån Sharon Zukins bok Naken stad (som nyligen kom ut i svensk översättning på Daidalos). Zukins bok är ett typiskt exempel på gentrifieringskritik som kör fast i livsstilspolitik. Den bourdieuska gentrifieringskritiken, vars huvudsakliga intresse verkar vara att kartlägga och klassificera olika livstilsmarkörer hos medelklassen, kommer sällan bortom att ”problematisera” habitus. Kritiken av gentrifieringskritiken aktualiserades för ett tag sedan i samband med Sociologisugets gentrifieringskritiska Majornatrilogi och fick efterspel bl.a. på Mothugg , Copyriot , Kvillster och Popvänster . Personligen tror jag att vi behöver en gentrifieringskritik som inte nöjer sig med att vara distanserat ”kritisk” och ”problematiserande”. Vad vi behöver är en gentrifieringskritik som utforskar alternativ och strategier för att undvika gentrifiering. Som tur är så finns det redan. I motsats till vad Sharon Zukin påstår så var nämligen...