En socialdemokratisk stad har plats för alla
Som ordförande i forumgruppen för stadsplanering och infrastruktur skriver jag i veckans Ny Tid om hur vi ser på stadens långsiktiga strategiska planering. Utgångspunkten för texten är den workshop som forumgruppen genomförde nyligen med bl.a. Lena Malm (SDN Lundby), Staffan Claesson (Fastighetskontoret) och Rickard Stark (Okidoki Arkitekter).
En socialdemokratisk stad har plats för alla
Snart beslutas den strategiska planeringen för hur stadens bebyggelse, trafik och grönytor ska utvecklas fram till 2035. Det är en viktig fråga som kommer att sätta ramarna för Göteborgs tillväxt de närmaste decennierna. Socialdemokraternas forumgrupp för stadsplanering och infrastruktur har diskuterat planerna och är överlag mycket positiva till den inriktning som föreslås i utbyggnadsplaneringen.
Det är bra att det tydligt konstateras att en hög täthet vid strategiska knutpunkter är eftersträvansvärd. De riktvärden som anges i utbyggnadsplaneringen framstår dock som något blygsamma. Målsättningen borde vara ännu högre täthet, åtminstone motsvarande den som redan idag finns i innerstaden. Den starka koncentrationen vid strategiska knutpunkter får inte heller ske på bekostnad av urbana stråk mellan stadsdelarna. Sammanhängande stadsmiljöer är en förutsättning för att även mindre torg ska kunna leva och utvecklas, vilket är nödvändigt om lokalsamhällena ska fungera.
När staden växer och förtätas är det också viktigt att man värnar uppskattade och attraktiva grönområden. Här måste man prioritera vilka grönområden som bör bevaras och vilka som kan bebyggas. Välanvända och omtyckta parker måste få ett starkt skydd. Att däremot hålla outnyttjad mark obebyggd enbart för att förhindra att stadsdelarna får en mer urban karaktär är inte rätt prioritering. Där går grönplanen rakt emot intentionerna i utbyggnadsplaneringen.
En annan central framtidsfråga är utformningen av stadens kollektivtrafik. Tack vare satsningarna i Västsvenska paketet så kan vi lösa många av problemen i den regionala kollektivtrafiken men det är oerhört angeläget att även säkerställa en god kollektivtrafikförsörjning inom staden. I en växande storstad så talar mycket för att planskild spårtrafik är en nödvändighet. Det kommer också att bli ofrånkomligt med fler älvförbindelser i form av lågbroar om staden långsiktigt ska kunna knytas samman och innerstaden växa över älven.
För att klara en intensiv och dynamisk stadsutveckling måste planeringen vara både flexibel och långsiktig. Å ena sidan måste det gå snabbt att börja bygga när det finns intresse och kapital. Å andra sidan måste vi kunna säkerställa att resultatet blir socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart och att processen är demokratiskt förankrad. Det ställer stora krav på stadens planering. Ett problem i dagens exploatörsstyrda förhandlingsplanering är att planering och finansiering vävts samman. Det ger utdragna, oförutsägbara processer som inverkar negativt på både konkurrens och demokratisk förankring. Här behövs nytänkande och omprövning av rådande modeller för planering och finansiering.
För att staden ska vara öppen för alla krävs slutligen billiga bostäder, både nya och gamla. Nya, som på Guldmyntsgatan, och gamla, som i Gårda. Både nyproduktion och renovering måste därför ske med målet att hela staden ska ha en stor social blandning. En socialdemokratisk stad har plats för alla.
Johannes Hulter
Ordförande
Forumgruppen för stadsplanering och infrastruktur
En socialdemokratisk stad har plats för alla
Snart beslutas den strategiska planeringen för hur stadens bebyggelse, trafik och grönytor ska utvecklas fram till 2035. Det är en viktig fråga som kommer att sätta ramarna för Göteborgs tillväxt de närmaste decennierna. Socialdemokraternas forumgrupp för stadsplanering och infrastruktur har diskuterat planerna och är överlag mycket positiva till den inriktning som föreslås i utbyggnadsplaneringen.
Det är bra att det tydligt konstateras att en hög täthet vid strategiska knutpunkter är eftersträvansvärd. De riktvärden som anges i utbyggnadsplaneringen framstår dock som något blygsamma. Målsättningen borde vara ännu högre täthet, åtminstone motsvarande den som redan idag finns i innerstaden. Den starka koncentrationen vid strategiska knutpunkter får inte heller ske på bekostnad av urbana stråk mellan stadsdelarna. Sammanhängande stadsmiljöer är en förutsättning för att även mindre torg ska kunna leva och utvecklas, vilket är nödvändigt om lokalsamhällena ska fungera.
När staden växer och förtätas är det också viktigt att man värnar uppskattade och attraktiva grönområden. Här måste man prioritera vilka grönområden som bör bevaras och vilka som kan bebyggas. Välanvända och omtyckta parker måste få ett starkt skydd. Att däremot hålla outnyttjad mark obebyggd enbart för att förhindra att stadsdelarna får en mer urban karaktär är inte rätt prioritering. Där går grönplanen rakt emot intentionerna i utbyggnadsplaneringen.
En annan central framtidsfråga är utformningen av stadens kollektivtrafik. Tack vare satsningarna i Västsvenska paketet så kan vi lösa många av problemen i den regionala kollektivtrafiken men det är oerhört angeläget att även säkerställa en god kollektivtrafikförsörjning inom staden. I en växande storstad så talar mycket för att planskild spårtrafik är en nödvändighet. Det kommer också att bli ofrånkomligt med fler älvförbindelser i form av lågbroar om staden långsiktigt ska kunna knytas samman och innerstaden växa över älven.
För att klara en intensiv och dynamisk stadsutveckling måste planeringen vara både flexibel och långsiktig. Å ena sidan måste det gå snabbt att börja bygga när det finns intresse och kapital. Å andra sidan måste vi kunna säkerställa att resultatet blir socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart och att processen är demokratiskt förankrad. Det ställer stora krav på stadens planering. Ett problem i dagens exploatörsstyrda förhandlingsplanering är att planering och finansiering vävts samman. Det ger utdragna, oförutsägbara processer som inverkar negativt på både konkurrens och demokratisk förankring. Här behövs nytänkande och omprövning av rådande modeller för planering och finansiering.
För att staden ska vara öppen för alla krävs slutligen billiga bostäder, både nya och gamla. Nya, som på Guldmyntsgatan, och gamla, som i Gårda. Både nyproduktion och renovering måste därför ske med målet att hela staden ska ha en stor social blandning. En socialdemokratisk stad har plats för alla.
Johannes Hulter
Ordförande
Forumgruppen för stadsplanering och infrastruktur
...och en stad tillgänglig även för rullstolsburna och andra rörelsehindrade?
SvaraRadera