Kulturkalasprat
Under Kulturkalaset var jag inbjuden av Stadsbyggnadskontoret och Älvstranden Utveckling för att hålla en populärvetenskaplig föreläsning om stadsplanering på temat: "En blandstad med plats för alla". Hela filmen därifrån kan ni se på Älvstranden Utvecklings hemsida. Här är en kortare version, kompletterad med de bilder som jag visade. Håll till godo:
Andra bloggar om: kulturkalaset, stadspolitik, blandstad, stadsutglesning,politik, bostadsbrist, stadsplanering, arkitektur
Andra bloggar om: kulturkalaset, stadspolitik, blandstad, stadsutglesning,politik, bostadsbrist, stadsplanering, arkitektur
Ja, det där var ju tendentiöst så det förslog. En uppvisning i populistiska vulgärföreställningar om modernismens politik och arkitektur.
SvaraRaderaJag förstår inte dig, Johannes. Du är en intelligent, bildad och samhällsengagerad person, men ändå tillåter du dig att rapa upp värsta fördomarna om och de mest banala vrångbilderna av det som du själv inte gillar. Ser du inte vilken låg form av demagogi det är? Inga kloka människor lyssnar på dig när du håller på så där.
Ännu mycket sämre när ditt syfte och dina grundläggande principer för en framtida stadsutveckling är så goda. Begreppet blandstad, som du framställer det, är en utmärkt vision, men bör inte användas som en gestaltningsprincip i härledd form. Den fysiska lösningen är inte så enkel som du vill påskina. Ingenting är. Det var det bara funktionalisterna som trodde. Du står mycket nära dem i ditt principiella tänkande, ser du inte det?
Svaret på vilken stad om är bäst är inte så ensidigt och generellt, det beror hela tiden på det politiska, ekonomiska och tekniska sammanhanget. Ibland är en renodlad modernistisk plan optimal, ibland är en mångkulturell lösning vad vi behöver etc. Vi bör vara fria att välja det arkitektoniska uttyck som ger det bästa resultatet, inte vara styrda av några sorts dogmer oavsett hur dom ser ut; modernism eller "blandstad" eller nåt annat.
@ pär: Jag misstänkte nästan att du inte skulle vara odelat positiv... :)
SvaraRaderaJag förstår om du upplever föreläsningen som förenklad och hårdragen, men målgruppen här var unga utan förkunskaper, inte lärda tidskriftsredaktörer - naturligtvis kommer det då att saknas en del nyanser.
Men i sak så står jag för det jag säger. Om du tycker att jag har fel i något så får du väl försöka falsifiera mig. Vad är det som inte stämmer?
Vad du inte verkar inse är att din kritik utgår från (den bland arkitekter vanligt förekommande men de facto ogrundade) premissen att det finns ett "rätt" arkitektoniskt svar i varje situation.
Funkisgubbarna trodde att det rätta svaret var detsamma i alla situationer - du tror att det är olika i olika situationer. Men ni tror att det finns ett "rätt" svar och att det är arkitektens uppgift att hitta det.
Well, jag tror inte på det. Jag tror det finns många svar i varje situation och det svar man väljer är beroende av vilka värderingar man har. Olika typologier har olika effekter och föredrar man vissa effekter så kommer man också att föredra vissa typologier. Det är så enkelt.
Prioriterar man solvinklar och bilister så kommer man att föredra en viss typologi - prioriterar man funktionsblandning och cyklister så kommer man att föredra en annan.
Ja, jag skrev ju om det i Arkitekten för ett tag sedan: http://biospolitikos.blogspot.com/2010/01/typologiskt-trauma.html
Det är för mig obegripligt att man inte kan inse detta mycket enkla förhållande.
Intressant, nu försöker du applicera en banal vulgärföreställning på mig bara för att du vet att jag är arkitekt. :-] Jag står för samma sak som du: att det finns en mängd olika lösningar på alla problem. Man är ju postmodern, för helsicke.
SvaraRaderaSjälvklart har jag läst din artikel i Arkitekten och den har samma principella fel. Och då var publiken initierad, eller hur? Att skylla en onyanserad framställning på en förmodat obildad mottagare håller aldrig.
Du säger: det finns en mängd olika lösningar på alla problem, men det finns bara en lösning som ger ett gott resultat. Vad skiljer den tankefiguren från modernismen (eller religionen)?
@ pär: Intressant, nu försöker du applicera en banal vulgärföreställning på mig bara för att du vet att jag är arkitekt. :-] Jag står för samma sak som du: att det finns en mängd olika lösningar på alla problem. Man är ju postmodern, för helsicke.
SvaraRaderaOK, det var så jag tolkade det när du sa: "Ibland är en renodlad modernistisk plan optimal, ibland är en mångkulturell lösning vad vi behöver etc. Vi bör vara fria att välja det arkitektoniska uttyck som ger det bästa resultatet...". Det lät som att du menade att det finns en optimal lösning, ett bästa resultat?
Självklart har jag läst din artikel i Arkitekten och den har samma principella fel. Och då var publiken initierad, eller hur? Att skylla en onyanserad framställning på en förmodat obildad mottagare håller aldrig.
Det är klart att man får anpassa kommunikationen till den man pratar med. Det är väl inget konstigt? Men tycker du att artikeln var lika "vulgär" så beror det ju inte på det, utan på mig eller dig.
Du säger: det finns en mängd olika lösningar på alla problem, men det finns bara en lösning som ger ett gott resultat. Vad skiljer den tankefiguren från modernismen (eller religionen)?
Nej, det sa jag väl inte? Det var ju precis det jag inte sa. :)
Min poäng är helt enkelt att vad som är ett "gott resultat" beror på vad man prioriterar/värderar. Jag skulle aldrig påstå att tät blandstad är "objektivt" bäst. Men det är det bästa om man vill ha en funktionsblandad stadsmiljö med gång/cykelavstånd. och det villl ju jag.
Jag kan inte se något scenario där en bilberoende bostadsenklav är ett mer rationellt val för att uppnå en funktionsblandad stadsmiljö med gång/cykelavstånd, än tät blandstad.
Är det "dogmatiskt" att vilja att alla stadsmiljöer ska vara funktionsblandade med gång/cykelavstånd? Tja, det är väl lika "dogmatiskt" som att vilja att alla stadsmiljöer ska vara ekologiskt hållbara eller socialt integrerade antar jag. Där handlar det också om "en lösning" som appliceras generellt. Tycker du det är "dogmatiskt"?