Från cirkus till verklighet

Ikväll talar Håkan Juholt i Almedalen. Det ser vi fram emot. Vi kan behöva vädra ut vinångorna och PR-spinnet med lite riktig politisk agitation. Almedalen är ju inte bara "en fest för demokratin". Det har också blivit lite väl mycket rosévinspimplande lobbyister och vämjelig politisk cirkus (jag gjorde misstaget att se gårdagens Debatt som gjorde det smärtsamt uppenbart att en del goddagspiltar och hovnarrar lyckats nästla sig in i partiets ledande skikt under åren). Juholts tal blir en uppfriskande upptakt inför morgondagen.

Imorgon lördag är det nämligen dags för sommarträff med Nätverket för Göteborgs Arbetarrörelse (NGA) på Röda Sten. Det är oerhört bra att det finns en fristående kraft som driver arbetarrörelsens frågor. Våra mer institutionaliserade organisationer och föreningar har ibland en tendens att prioritera systemförvaltning framför idéutveckling och organisatoriskt reformarbete. Det behövs en rörelse underifrån för att få igenom nödvändiga förändringar.



Det är många intressanta ämnen som kommer att diskuteras. Jag har blivit inbjuden för att prata om stadspolitik. Socialdemokratisk stadspolitik har tyvärr en tendens att reduceras till en rent taktisk fråga om vilket agn som är bäst för urbant röstfiske. Idag har DN ett stort uppslag om situationen för S i storstäderna. Deras undersökning av valresultatet visar att den ökande ekonomiska polariseringen mellan rikare och fattigare stadsdelar även avspeglar sig i röstandet. I de rikaste områdena, som Ålsten i Bromma eller Hovås i Askim, minskar S-rösterna (södra Hovås har mindre än en procent S-röster). I de fattigare stadsdelarna ökar istället S-rösterna. Det är inget konstigt med det, röstning är ju klasskodat. Frågan är vilka slutsatser man ska dra av det.

En vanlig tanke, i den politiska reptilhjärnan, är att man behöver slänga ut mer valfläsk till de rika. Vissa av våra s.k. ”förnyare” tycker att vi ska anamma borgerlig politik (RUT-avdrag, "jobbskatteavdrag" etc) eftersom folk med högre inkomster då skulle få ett tydligare egenintresse av att rösta på oss. Genom att skapa ännu mer orättvis fördelning och ytterligare öka inkomstskillnaderna skulle man alltså få fler S-röster. Det är fascinerande hur någon vettig människa kan få för sig att det skulle fungera.

Alldeles bortsett från att ojämlika samhällen är sämre för alla, även rent ekonomiskt som Håkan Juholt och Ed Milliband skriver idag, och alldeles bortsett från att den folkliga opinionen faktiskt är för jämlikhet och generell välfärd, så skulle det utplåna Socialdemokraternas raison d’être. Moderaterna kan vinna på att låtsas vara Socialdemokrater, men vi vinner inte på att låtsas vara Moderater.

Socialdemokratisk stadspolitik handlar alltså inte om att ge den urbana medelklassen lite mer i plånboken. Vad den handlar om är att formulera och implementera strukturella lösningar på de enorma sociala, ekonomiska och ekologiska problem som våra städer brottas med. Det handlar om stora reformer av byggsektorn. Vi måste bygga mycket mer och mycket mer kostnadseffektivt, så att alla som behöver kan få en bostad som de har råd med. Det handlar om att etablera institutionella ramverk som bryter upp den geografiska, ekonomiska och etniska segregationen. Det handlar om att bygga miljövänliga städer, med korta avstånd och smarta kommunikationssystem. Bland mycket annat.

Jag är helt övertygad om att det är genom att erbjuda smarta lösningar på dessa stora strukturella stadsproblem som vi kommer att vinna förtroende bland stadens medborgare, alldeles oavsett inkomstnivå. Men då måste vi börja ta tag i dessa problem, med kunskaps- och forskningsbaserad policyutveckling. Det räcker inte med magkänsla. Först ideologiskt och vetenskapligt underbyggd policy, därefter förpackning, "berättelser" och taglines.

Vi ses imorgon!

Annat läsvärt: Mitt i Steget, Martin Moberg, Lena Sommestad, Högbergs tankar, Röda Berget, Jämlikhetsanden, Mellan anpassning och motstånd, Storstad, Göran Johansson

Andra bloggar om: socialdemokraterna, stadspolitik, almedalen, juholt