Lex Omar

Vi socialdemokrater har mycket att lära av den ovärdiga process som Omar Mustafa blivit utsatt för.

1. Demokrati kräver öppenhet.

Demokrati är framförallt en process. Det är först när man har en öppen och förutsägbar process, där alla medlemmar har möjlighet att delta och diskutera samt där beslutsunderlaget är transparent och möjligt att utvärdera, som vi har en fungerande partidemokrati. Dagens situation, där informella maktstrukturer mer eller mindre kaosartat svänger ihop beslut bakom kulisserna, är inte demokratiskt acceptabel och uppenbarligen inte ens strategiskt funktionell. Vi kan inte ha en situation där valberedningens förslag till högsta beslutande organ och grundläggande stadgeändringar presenteras några minuter innan omröstning. Ska vi undvika mer kaos av denna typ så är det helt ofrånkomligt att partiets interna processer demokratiseras radikalt.

2. Demokrati kräver tid

Mediedramaturgin i drev bygger på ett löst organiserat kaos där få tar sig tid att källkritiskt granska påståenden som slängs ut i olika medier. När man väl lyckats skapa ett drev så blir det självgående, diverse politiska företrädare förväntas "ta ställning" och "sätta ned foten" även om det är oklart om vad och varför. PR-avdelningar blir hysteriska och som ett resultat av den allmänna hysterin fattas ogenomtänkta beslut.

Som yrkesarbetande småbarnsförälder har man inte mycket tid över till att sätta sig ned och filosofera sig fram till kloka ståndpunkter och när man väl får det så är drevet redan över, bytet är nedlagt och sökarljuset har riktats någon annanstans. Det är alltså svårt att hinna ta ställning innan drevet kommer igång och det är ofta meningslöst att ta ställning efter att drevet jagat klart. Så hur gör man?

Det vi måste kräva är tid. Demokrati kräver tid. Tid att tänka. Tid att samtala. Tid att omvärdera och reflektera. Om det nu finns tveksamheter som behöver redas ut så måste vi kräva att få tid att göra det, i lugn och ro. Om en kongressvald ledamot i partistyrelsen, som är partiets högsta beslutande organ mellan kongresserna, ska avsättas så är det rimligen en fråga för hela partiet, som behöver avgöras av partiets högsta beslutande organ i en eftertänksam process som är möjlig att utvärdera av oss vanliga medlemmar.

Den lojala tystnad som framhålls som ett föredöme för oss medlemmar, dvs. att vi inte ger oss ut och debatterar interna frågor, kan säkert ofta vara en klok strategi. Men den har sina begränsningar. Den bidrar nämligen till att det saknas motröster när drevet väl sätter igång. För en sak är säker, det är inte sista gången som det kommer att riktas drev mot en person i arbetarrörelsen. Vi kommer att se många fler sådana drev. Ibland kommer det att finnas sakliga skäl i botten, ibland kommer det bara att ha sin grund i fördomar och politisk antipati. Alldeles oavsett så kan vi inte tillåta att våra demokratiskt valda företrädare avsätts av mediemobbar. Vi måste kräva tid att själva ta ställning till anklagelser och kritik mot våra företrädare.

Min personliga lärdom av detta, som jag tror kan vara giltig för hela partiet, är att vi snabbt och kraftfullt måste ta ställning för en demokratiskt förankrad och formellt korrekt process nästa gång någon av våra kamrater hamnar i den mediala skottgluggen. Det handlar inte bara om att undvika att godtyckligt krossa politiskt engagerade människor. Det handlar faktiskt i grunden om att det är medlemmarna i det socialdemokratiska partiet som ska ha den yttersta beslutandemakten över det socialdemokratiska partiet och vem som ska få företräda det.