Socialdemokratisk stadspolitik (kongresstal)

Det här 2-minuters talet hade jag hållit om jag hade fått tag på en skrivare... :)

Kamrater!

Under pausen lyssnade jag på ett spännande seminarium med SSUs Jytte Guteland och S-studenters Magnus Nilsson. Där lyfte man fram ett område som jag tror det är väldigt viktigt att vi talar och tänker mer om, nämligen stadspolitik. Stadspolitik handlar inte, som många verkar tro, om att hitta på nya sätt att subventionera den urbana medelklassens ”livspussel”.

Stadspolitik handlar om stora, avgörande politiska problem som direkt drabbar breda lager av befolkningen och indirekt drabbar oss alla. Låt mig bara kort lyfta fram tre av de mest akuta stadspolitiska frågorna.

Bostadsbristen. I våra större städer råder idag en enorm bostadsbrist. Orsaken är enkel. Byggbranschen befinner sig i fullständigt haveri. Ett litet antal byggjättar kontrollerar marknaden och spelar ut kommuner mot varandra. Enligt den statliga byggkommitten är 30% av byggkostnaderna slarv. 50 miljarder per år slarvas bort. Boverket har visat att byggkostnaderna kan sänkas med 40% och fövaltningskostnaderna med 25%. Det måste inte vara dyrt att bygga. Bygglagstiftningen måste reformeras och göras mer effektiv och rättsäker. Det ska inte behöva ta tio år att avgöra ett överklagande. Att boendet numera används för att subventionera andra politikområden bidrar förstås också.

Segregationen. Våra större städer är starkt segregerade, både etniskt och ekonomiskt. Vi har byggt enhetliga villaenklaver på ett ställe och enhetliga hyreskaserner på ett annat ställe. Vi har planerat för segregation. Det är dags att börja planera för integration. Bygg tätt, nära och blandat. Det är inte värdigt att det skiljer flera år i livslängd mellan olika stadsdelar.

Miljöförstöring. Vi har byggt våra städer för massbilism. Vi slösar på energi, mark och människoliv. Över 90% av energin i transportsektorn går åt till bilism. Det går en bil på varannan invånare i Sverige. Över 70% av persontransporterna utförs med bil. Vi fullständigt vräker ut asfalt över natur, åkrar och betesmark. Biltrafiken kan inte längre tillåtas styra stadsplaneringen.

Vi behöver ett hållbart och solidariskt stadsbyggande. Ett nytt, tätt och grönt folkhem. Vi behöver en socialdemokratisk stadspolitik.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, stadspolitik, juholt

Äntligen stod partiledaren i talarstolen

Jag kom ju med en uppmaning till Håkan Juholt att staka ut färdriktningen för det nya gröna folkhemmet. Något nytt grönt folkhem har vi ännu inte sett men nog fick vi en ny färdriktning. Håkan Juholt klarade de höga förväntningarna och levererade ett magnifikt tal som ni kan se här:



Det var en mäktig upplevelse att höra. Det var också ett för svensk politik lite annorlunda tal, vilket jag försökte förklara för en reporter från GP. Svensk politisk retorik brukar vara tung på logos (siffror, procentsatser etc), eventuellt med lite sentimentalt pathos över. Det här var dock ett tal dominerat av ethos. "Moralisk tillväxt" var en av många one-liners som man kommer att ta med sig från detta tal. Jag kommer nog att få anledning att återkomma till det framöver.

HBT-sossen skriver också om talet.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, nystart, juholt

Juholt och stadspolitiken

I min gamla hemstad Uppsala finns en mycket bra tidning som heter Uppsalademokraten. Igår publicerade de en krönika jag skrivit där jag uppmanar Håkan Juholt att blåsa nytt liv i visionen om det gröna folkhemmet. Det är en vidareutveckling av det inlägg jag skrev för ett tag sedan, där jag lånade Alexandra Einerstams begrepp det gröna folkhemmet version 2.0. Min syn på en rödgrön stadspolitik har jag berört mer utförligt i andra texter, som t.ex. En radikal och progressiv stadspolitik (Arena Idé), Tillbaka till stadsplaneringen (i Den Grå Vågen) eller i Manifest för en rödgrön stadspolitik som jag och Karl Palmås publicerade i Tiden strax före valet.

Andra bloggar om: socialdemokraterna, stadspolitik, juholt

Socialdemokraterna och partidemokratin

Valberedningen har nu lagt fram sitt förslag. Håkan Juholt föreslås till partiledare och Carin Jämtin till partisekreterare. Team Juholt och Jämtin är ett mycket bra val. Carin Jämtin känner nog många genom hennes roll i Stockholms lokalpolitik. För er som inte känner till Håkan Juholt så är han en välkänd profil inom partiet. Han är ordförande i Försvarsutskottet, har varit biträdande partisekreterare och är ordförande för Socialdemokraterna i Kalmar.

Han utmärker sig inte bara med en imposant mustasch utan även genom sin tydliga, ideologiska hållning och sitt sätt att tala klarspråk, även i känsliga frågor. Han var den förste ur partiets ledande skikt som gick ut efter valet och ställde sin plats till förfogande.

Juholt är också en fantastisk talare. Det bästa politiska tal jag någonsin hört hölls av Håkan Juholt på S-studenters kongress i Malmö. Oerhört inspirerande. Här kan ni se honom kommentera finanskrisen på socialistinternationalens rådsmöte i Mexiko den 17-18 november 2008.



Bland oss socialdemokrater har partiledarfrågan förstås varit ett givet samtalsämne. Många har bloggat om processen och bidragit med kloka tankar, råd och kritik. Den generella attityden har växlat från försiktigt optimistisk i början till allt starkare känslor av frustration, ilska och sorg allt eftersom tiden gått. Många med mig kan nu dra en suck av lättnad. Valberedningens förslag öppnar för en verklig förnyelse.

Nu behöver den här processen inte nödvändigtvis ha varit något dåligt för partiet, tvärtom. Ibland kan det faktiskt vara bra att lyfta på locket och släppa fram det missnöje som legat och pyrt. Det blir förhoppningsvis en väckarklocka. Vårt parti har varit mycket skickligt på att genomföra strukturella reformer i samhället, nu gäller det att också genomföra strukturella reformer inom partiet.

Det handlar om betydligt mer än partiledarposten. Vår partiorganisation är ett oöverskådligt nät av korsande maktstrukturer. Vill vi även i framtiden vara den ledande samhällskraften så måste vi genomgå en extreme makeover. Det som behövs är ett tydligt fokus på den enskilde medlemmen. Hur blir vi en frihetsrörelse inte bara för medborgarna, utan även för våra egna medlemmar? Hur utsträcker vi demokratin inte bara utåt, över samhället, utan även inåt, i vårt parti? Det Olof Palme en gång sa om demokratin gäller nämligen inte bara samhället i stort, utan även oss själva…



Andra som skriver om detta: Jämlikhetsanden, Röda Berget, HBT-sossen, Annika Högberg, Peter Andersson, Krassman, Roger Jönsson, Högbergs tankar, Martin Moberg, Mats Engström, Johan Westerholm, Johanna Graf, Ulf Bjereld

Andra bloggar om: socialdemokraterna, kongress, juholt

Mitt uppdrag som ombud

Jag har fått det stora förtroendet att vara ombud vid Socialdemokraternas extrakongress i Stockholm. Jag vill därför ta tillfället i akt att beskriva hur jag ser på mitt uppdrag.

Att vara ombud är ett förtroendeuppdrag. Det är medlemmarnas förtroende man förvaltar och det är medlemmarna som valt att ge förtroendet åt ombudet. Det är alltså medlemmarna och ingen annan som är ombudets uppdragsgivare. Det är mycket viktigt att komma ihåg. Som ombud representerar jag medlemmarna.

Att ge någon sitt förtroende är att lita på någon. När medlemmarna väljer ett ombud säger de alltså att de litar på den här människan, hennes karaktär och hennes förmåga att fatta kloka beslut som tillvaratar deras intressen.

Vad ligger då i medlemmarnas intresse i detta fall? Ja, ytterst så handlar det förstås om vad som är bäst för socialdemokratins framtid och utveckling. Det går dock inte på förhand att säga exakt vilka specifika ställningstaganden det kan röra sig om.

Det är ombudets ansvar att försöka göra den bedömningen utifrån de omständigheter som uppkommer. Ombudet måste väga in en mängd olika faktorer och fatta sina beslut utifrån en samlad och situationsspecifik bedömning.

Hade det inte varit så, så hade det inte heller funnits någon anledning att använda en representativ demokratiform i detta fall. Då hade man kunnat ha en medlemsomröstning istället, dvs. direkt demokrati. Ett sådant upplägg har varit på förslag och hade kanske varit en bättre lösning än den nuvarande, det är svårt att veta.

En sak torde dock de flesta vara överens om, partiet behöver definitivt se över sin nomineringspraxis i fortsättningen. Det är en av många delar av vår partistruktur som vi behöver förnya. Nu är likväl situationen som den är och vi måste göra det bästa av den.

För att kunna fullfölja mitt uppdrag, som är att representera medlemmarnas intressen på bästa sätt, så kommer jag att säkerställa maximal handlingsfrihet för mig som ombud. Jag kommer därför inte att svara på några enkäter eller liknande, vare sig från massmedier eller någon annan, eller på förhand låsa mig vid några speciella alternativ.

Som vissa kanske lagt märke till så har jag, som enskild medlem och ordförande i Tjänstemännens s-förening, tagit tydlig ställning i vissa avgörande frågor. Min roll som kongressombud är dock en annan än den som enskild partimedlem eller föreningsordförande. Mitt uppdrag och ansvar är ett annat i detta fall. Hur jag kommer att rösta, på vad och vem, det kommer jag att avgöra på kongressen och först där.

Däremot kommer jag att försöka skapa en så vid och rik kontext som möjligt åt de beslut jag kommer att fatta. Jag ska därför göra mitt bästa för att samtala med och lyssna ordentligt på de medlemmar vars förtroende jag förvaltar. Med andra ord: Vad tycker ni? Hur vill ni att Socialdemokraterna ska utvecklas och förändras? Hur ska framtidens partiledning formas?

Tack för förtroendet!

Andra bloggar om: socialdemokraterna, kongress, politik