Etik och moral

Uppfattningen att moraliska ställningstaganden är helt och hållet subjektiva och inte kan rättfärdigas rationellt bygger på ett missförstånd. Det rör sig om en sammanblandning av skilda nivåer av det moralfilosofiska fältet, den subjektiva nivån och den intersubjektiva. För att tydliggöra detta kan man använda sig av den uppdelning mellan etik och moral som Jürgen Habermas formulerat. Moralens subjektiva dimension kallar Habermas för etik. Till etiken räknas den enskildes subjektiva livsfrågor, d v s hur man vill leva sitt liv, vad som gör livet meningsfullt och vilka värden man anser vara grundläggande i sitt liv. Sådana etiska frågor har subjektiva svar, vilket varje kritik "utifrån" måste ta hänsyn till. Moral å andra sidan handlar om det gemensamma livet, umgänget mellan människor som ofta har olika etiska uppfattningar. Detta är moralens intersubjektiva dimension, frågor om hur vi ska leva tillsammans, hur vi ska behandla varandra.
Vi vill kunna argumentera för våra egna uppfattningar om hur det gemensamma livet ska levas, mot andra uppfattningar. Det går inte genom att helt enkelt hänvisa till ett "jag tycker så". Man måste kunna ge argument som den andre upplever som giltiga. Det är här rationaliteten kommer in. Det finns i vårt sätt att kommunicera en viss logisk struktur, en förnuftets grammatik, utifrån vilken vi bedömer vissa uppfattningar som mer rimliga än andra. Det är också den enda gemensamma spelplan vi har för att med fredliga medel lösa våra konflikter. Denna förnuftets grammatik ska inte förstås som en färdig regelbok där alla svar finns att läsa. Den är snarare en process genom vilken vi kan nå opartiska, men alltid tillfälliga, överenskommelser om rätt och fel.
Att moralen inte är objektiv betyder alltså inte att den är subjektiv, utan att den är intersubjektiv.

andra bloggar, om: etik, moral, filosofi