Blågrå avgas

Idag beslutar kommunfullmäktige om ny parkeringspolicy för Göteborg. Det är en historisk dag för en stad där bilåkandet ökat med 350% under de senaste 50 åren medan kollektivtrafikresandet ligger på samma nivå som 1960. En stad där man vid nybyggnation i centrum krävt att 80% av hushållen ska få parkeringsplats, trots att mindre än 30% av hushållen i centrum överhuvudtaget har bil. Där man har enorma problem med buller och luftföroreningar. Där det finns 158.000 kommunala p-platser.

Nu vill de rödgröna inleda ett nytt kapitel. Den nya parkeringspolicyn innebär att antalet p-platser i innerstaden behålls på samma nivå som idag för att eventuellt kunna minskas på sikt. Antalet cykelparkeringar ska också öka kraftigt. De enda som egentligen har anledning att vara emot detta är billobbyn. Det är bara att instämma med Naturskyddsföreningen att detta är ett berömvärt steg i rätt riktning.

Bisarrt nog väljer de blågråa att ta ett stort steg rätt ner i klaveret istället. I ett rörigt debattinlägg som blandar inkonsekvens, narcissism och populistisk agitation anklagar man de rödgröna för att "djävlas" med barnfamiljer och lovar att riva upp policyn och återgå till klassisk ohållbar 1900-talsplanering för massbilism om man får makten 2010. Man har till och med mage att kalla det ett "helhetsgrepp på trafiken" trots att det man egentligen efterlyser är ett strypgrepp på allt annat än biltrafik.

Det verkliga helhetsgreppet finns i den nya parkeringspolicyn. Där utgår man nämligen inte robotaktigt från att alla måste ha bil. Tvärtom innebär den nya policyn början på en ny syn på resandet i staden, där det viktiga inte längre är att tillgodose varje människas "behov" av att sitta fast i en bilkö, utan istället att möjliggöra smidiga och miljövänliga trafiksystem.

Här i Göteborg har skiljelinjen mellan de rödgröna och de blågråa precis blivit ännu lite tydligare.



Andra bloggar om: stadsplanering, trafik, socialdemokraterna, moderaterna, politik, parkering, blandstad