Drömmen om tidsmaskinen
Jag har börjat skriva ledare i NyTid. Det här var min första text.
I populärhistoriska tidskrifter och science fiction-filmer är det vanligt med så kallad ”kontrafaktisk historieskrivning”. Alltså att man spekulerar om vad som hade hänt om historien tagit en annan riktning. Kontrafaktisk historieskrivning kan vara ett sätt att fördjupa sin förståelse av historiska händelser, men det går naturligtvis aldrig att veta säkert vad som hade hänt, eftersom det inte går att åka tillbaka i tiden och pröva olika alternativ.
Tyvärr präglas mycket av det politiska samtalet i Göteborg just nu av en sorts omedveten kontrafaktisk historieskrivning. I media förs en hätsk och förvirrad debatt om det Västsvenska paketet och trängselskatten som till stor del handlar om vad man borde ha gjort för fem-tio år sedan, och inte om vad vi borde göra nu. Det är som om man trodde att vi kunde sätta oss i en tidsmaskin, åka tillbaka i tiden och skriva om historien.
Att spekulera kring hur det Västsvenska paketet kunde ha sett ut kan vara en intressant intellektuell tankeövning. Men det mesta talar för att det paket som faktiskt blev av, det som just nu håller på att genomföras, var det bästa av de alternativ som fanns. Det som är aktuellt och angeläget för oss medborgare att ta ställning till i nuläget är inte vilka alternativ som fanns för tio år sedan utan vilka alternativ vi har att välja mellan idag.
Man kan naturligtvis kräva att det nuvarande paketet rivs upp. Då måste man också vara beredd att försvara de konsekvenser som det skulle medföra i dagsläget. Att ett omsorgsfullt och professionellt utrett, brett politiskt förankrat, långsiktigt finansierat och redan påbörjat projekt av denna storlek hastigt och lustigt skulle kunna bytas ut mot något av alla de hobbyprojekt som olika privatpersoner spånat fram på sin fritid är fullständigt orimligt.
Den mest sannolika konsekvensen av att riva upp paketet är istället decennier av infrastrukturell handlingsförlamning i staden och regionen. De skadliga återverkningarna på sysselsättning, tillväxt, miljö och stadsutveckling skulle vara oöverblickbara.
Göteborgarnas rådgivande nej till trängselskatten innebär i praktiken ett uppdrag att försöka hitta en annan finansiering av paketet som ger samma ekonomiska och miljömässiga effekter. Därför utreds nu vilka alternativ som finns och vilka konsekvenser de får, så att det går att fatta ett väl underbyggt beslut om hur paketet ska finansieras framöver. Men det beslutet måste utgå från vad konsekvenserna skulle bli i den faktiska verklighet som vi lever i nu.
Det är dags att släppa drömmen om tidsmaskinen.
I populärhistoriska tidskrifter och science fiction-filmer är det vanligt med så kallad ”kontrafaktisk historieskrivning”. Alltså att man spekulerar om vad som hade hänt om historien tagit en annan riktning. Kontrafaktisk historieskrivning kan vara ett sätt att fördjupa sin förståelse av historiska händelser, men det går naturligtvis aldrig att veta säkert vad som hade hänt, eftersom det inte går att åka tillbaka i tiden och pröva olika alternativ.
Tyvärr präglas mycket av det politiska samtalet i Göteborg just nu av en sorts omedveten kontrafaktisk historieskrivning. I media förs en hätsk och förvirrad debatt om det Västsvenska paketet och trängselskatten som till stor del handlar om vad man borde ha gjort för fem-tio år sedan, och inte om vad vi borde göra nu. Det är som om man trodde att vi kunde sätta oss i en tidsmaskin, åka tillbaka i tiden och skriva om historien.
Att spekulera kring hur det Västsvenska paketet kunde ha sett ut kan vara en intressant intellektuell tankeövning. Men det mesta talar för att det paket som faktiskt blev av, det som just nu håller på att genomföras, var det bästa av de alternativ som fanns. Det som är aktuellt och angeläget för oss medborgare att ta ställning till i nuläget är inte vilka alternativ som fanns för tio år sedan utan vilka alternativ vi har att välja mellan idag.
Man kan naturligtvis kräva att det nuvarande paketet rivs upp. Då måste man också vara beredd att försvara de konsekvenser som det skulle medföra i dagsläget. Att ett omsorgsfullt och professionellt utrett, brett politiskt förankrat, långsiktigt finansierat och redan påbörjat projekt av denna storlek hastigt och lustigt skulle kunna bytas ut mot något av alla de hobbyprojekt som olika privatpersoner spånat fram på sin fritid är fullständigt orimligt.
Den mest sannolika konsekvensen av att riva upp paketet är istället decennier av infrastrukturell handlingsförlamning i staden och regionen. De skadliga återverkningarna på sysselsättning, tillväxt, miljö och stadsutveckling skulle vara oöverblickbara.
Göteborgarnas rådgivande nej till trängselskatten innebär i praktiken ett uppdrag att försöka hitta en annan finansiering av paketet som ger samma ekonomiska och miljömässiga effekter. Därför utreds nu vilka alternativ som finns och vilka konsekvenser de får, så att det går att fatta ett väl underbyggt beslut om hur paketet ska finansieras framöver. Men det beslutet måste utgå från vad konsekvenserna skulle bli i den faktiska verklighet som vi lever i nu.
Det är dags att släppa drömmen om tidsmaskinen.
Kommentarer
Skicka en kommentar