Anderssons revansch
Ola Andersson är en begåvad arkitekturskribent som ibland skriver krönikor i SvD. Efter några mindre lyckade insatser är Andersson nu tillbaka med en klok, välformulerad och angelägen text:Vi kan bygga åt alla - om viljan finns
Ibland blir opinionsbildare och beslutsfattares tilltro till marknaden nästan rörande. När den statliga utredningen om hyreslagstiftningen presenterades för några veckor sedan tindrade ledarskribenterna som små barn i advent vid tanken på att EU snart kommer att ge oss en ”väl fungerande hyresmarknad”. Som exempel på vad man önskade sig lyfte DNs ledarsida den 18 april fram ett exempel från Stockholm där en tvåa innanför tullarna, i Vasastan, i dag kostar lika mycket i månaden som en tvåa i Tensta. Detta problem skulle marknaden raskt kunna råda bot på! Om entusiasmen berodde på övertygelsen att en fri hyressättning skulle få fart på produktionen av hyresrätter och göra det attraktiva innerstadsboendet tillgängligt för fler vore den begriplig. Om hyrorna i innerstaden går upp blir hyresrätterna lönsammare. Detta skulle ju kunna antas leda till att produktionen av hyresrätter skulle öka. Men utredare och ledarskribenter vet, lika väl som alla vi andra, att det inte fungerar så. Det finns redan i dag en oreglerad bostadsmarknad där enbart säljarnas snikenhet, mäklarnas rymliga samveten och köparnas godtrogenhet sätter gränserna: bostadsrättsmarknaden. I dag kostar det dubbelt så mycket per kvadratmeter att köpa bostadsrätt i Stockholms innerstad som att bygga den. Ändå har inte produktionen av bostadsrätter på lång väg kunnat hålla jämna steg med efterfrågan, och bostadsrätterna blir ständigt dyrare. Det är ingen hemlighet varför det är så: planlagstiftningen kräver en ny stadsplan för i stort sett varje nytt hus, nyproduktionen är helt i händerna på några få stora aktörer och planlagstiftningen förbjuder kommunerna att planera för en stad lika tät och attraktiv som exempelvis Vasastaden. Det gör att det inte spelar någon roll hur höga bostadsrättspriserna blir. Det leder ändå inte till produktion som motsvarar efterfrågan. Inte ens förespråkarna för marknadshyror själva verkar tro att det skulle bli följden. Deras argumentation handlar inte om att högre priser skulle öka utbudet. Den går istället ut på att bristen skall tvinga upp priserna för att minska efterfrågan. När DN tar Vasastaden och Tensta som exempel och uppmanar bostadsministern att följa utredarens förslag är det inte för att de tror att det kommer att byggas fler bostäder av den typ som finns i Vasastan, utan för att hyresrätterna i Vasastaden skall reserveras för dem som har mest pengar.
Utförsäljningen av allmännyttan i Stockholm under nittiotalet har redan gjort tillgången till innerstaden till en klassfråga. Dess utbud av varor och tjänster, dess möjligheter till sociala kontakter och utbyten har mer och mer reserverats för överklass och övre medelklass. Att göra våra innerstäder till ännu ett privilegium reserverat för samhällets översta skikt tycks vara det som lockar dessa marknadsförespråkare. Skall vi lyckas få bukt med bristen på bostäder i attraktiva innerstadslägen är marknadstänkande inte på långa vägar tillräckligt. Skall våra städer även i fortsättningen vara öppna för alla istället för segregerade enklaver för välbeställda krävs en politisk vilja. Istället för att passivt leverera lösningar som tjänar fastighetsägarnas särintresse krävs en genomtänkt stadsbyggnadspolitik. Attraktiva bostäder i den täta staden är inte en ändlig resurs. Vi kan bygga så att det räcker åt alla – om viljan finns. Men det kräver en politisk beslutsamhet att göra upp med de statliga normer, riktvärden och bestämmelser som fortfarande, nästan ett decennium in på 2000talet, har nittonhundratalets förortsbyggande som riktmärke. Det kräver framför allt en vilja att bekämpa segregationen istället för den marknadsfundamentalism vars enda syfte är att öka åtskillnaden mellan olika grupper i samhället och reservera våra innerstäder för de redan priviligierade.
Andra bloggar om: stadsplanering, stockholm, stad, ola andersson, planering, stadsbyggnad, arkitektur
Bra inlägg av Ola. Håller med honom om att planlagstiftningen har en avgörande roll i det hela, inte marknadshyrornas vara eller icke vara. Tyvärr är det en sak som drar ner kvalitén på inlägget, han underskattar marknadshyrornas förespråkare.
SvaraRadera"Att göra våra innerstäder till ännu ett privilegium reserverat för samhällets översta skikt tycks vara det som lockar dessa marknadsförespråkare."
Jag är en av förespråkarna. Lockar det mig att innerstaden eller andra områden i samhället blir privilegium? Nej, jag tycker det är för jävligt! Men det är ju så det redan är, det konstaterar ju Andersson själv. Jag är borgerlig och då ligger det i min natur att jag inte tror på planekonomi och regleringar, det skapar onödigt långa köer.
Även om hyresregleringen är ett sekundärt problem så ställer det faktiskt till stora problem. Ta bara den fimpade Gårdaskrapan i Göteborg. Poseidon drev det i flera år och hade t.o.m projekterat det. Men till sist så fällde hyresregleringen det hela. Dom ökade byggkostnaderna går inte att ta ut på hyrorna.
Marknadshyror kommer att ge bättre marginaler för byggarna vilket medför att hyresrätter byggs i både hög- och lågkonjunktur. Och fler intressanta projekt kommer att sättas igång vilket gynnar staden och kan göra den mer kompakt. Jag tänker på t.ex på höghus som alltid är dyra och måste få vara det eftersom de är så synliga i staden. Och byggande i knepig terräng, mark som annars lämnas som impediment i staden.
Det känns för mig märkligt att ett rikt land som Sverige fortfarande ska hålla fast vid en knapphetskultur inom bostadsbyggandet. Det är inte 1945 längre, den vanlige knegaren har en disponibel inkomst som gott och väl räcker till attraktivt boende.
Den reform av planlagstiftningen som Andersson talar om tror jag att en Socialdemokratisk regering måste stå för. Borgerliga politiker har helt enkelt inte intresse eller förståelse för stadsplanering, de ledande företrädarna har redan lämnat staden och sitter i sina villor, nöjda och trygga. "Tillbaka till staden" är inte idealet för dem eftersom de upplever den goda sidan av förortsplaneringen.
Dessutom måste en del av vänstern sluta tala om bostadsrätten som ett rikemansprojekt. Om man kan sin historia så vet man ju att det är tvärtom. I väntan på hyresrättens comeback så är det bra att det byggs så mycket bostadsrätter som möjligt.
En del av Göteborgs problem just nu är ju att kommunen försöker hålla tillbaka bostadsrätterna för fler hyresrätter, konsekvensen blir bara att borättsbyggarna investerar i andra städer och Gbg får inte upp farten i byggandet.
"... planlagstiftningen förbjuder kommunerna att planera för en stad lika tät och attraktiv som exempelvis Vasastaden."
SvaraRaderaJag förstår inte, varför då? Vad förbjuder dem?
Det där med att det krävs en ny stadsplan för varje hus vet jag inte heller. Om ny krävs eller inte beror ju på kommunens framförhållning (som inte alltid finns)
Hela det långa andra stycket håller jag med om. En aktiv (och modig) Stadspolitik behövs! Och tjänstefolk!
Sen har jag hört att det inte ens lönar sig att köpa hyresfastigheter (ok, iallmänhet). Än mindre bygga. Man kan helt enkelt inte räkna hem det, såvida man inte är ett allmännyttigt bostadsbolag.
Eftersom man som ny ägare inte kan ta ut de hyror som motsvarar det man behöver för att täcka köpet.
'
Det har alltså göra med möjligheten att ombilda till bostadsrätt samt hyrestaket. Men inte heller det är en utveckling jag skulle vilja se. Det måste få finnas en möjlighet att vara en privat hyresvärd.
Jag tycker att det är ganska sött att proffstyckarna blir så upprörda över att vanliga medborgare har åsikter om staden. Och till råga på allt att folk har mage att inte följa den gängse syntaxen där saker skall analyseras sönder för att sedan komma fram till de där slutsatserna om hur bra det var som det krävs några år på arkitekturhögskolan för att kunna tycka. (medan alla andra som saknar samma indoktrinering inser vilken skit som inte alltför sällan kommer ur den svenska arkitektur- och stadsplaneringskåren).
SvaraRaderaSamtidigt tycker jag att det är ganska förvånande vilken nivå av indignation som det verkar ge upphov till hos vissa. Är det verkligen så märkligt att medborgarna någonstans säger stopp när deras livsmiljöer blivit misshandlade av "experter" i så många år?
Angående Ola:s inlägg så är det kul att se ett lite intressantare inlägg än den senaste tidens småstadsidylliserade. Visst kommer inte marknadshyror att lösa problemet med att bygga stad. Det kommer göra så att det byggs mer hyresrätter förvisso, men det ger inga garantier för att det byggs på rätt sätt och på rätt ställen. Politiks styrning behövs helt klart för att vi skall kunna börja bygga städer igen. Politisk styrning finns idag också, men ofta åt helt fel håll.
@ gardebring: ja, den där upprördheten är intressant. Inom de flesta andra fält brukar ju experterna inta en road-nedlåtande inställning till amatörer. Men här blir man istället galen av ilska. Man kan bara spekulera i vad det beror på.
SvaraRaderaPersonligen misstänker jag att det är ett resultat av den omöjliga sits arkitekter ofta hamnar i, klämda som de är av en oförstående allmänhet, självgoda byggare och förvirrade och verklighetsfrämmande teoretiska utgångspunkter.
Jfr
http://biospolitikos.blogspot.com/2008/01/gren-i-frlunda.html
pär:
SvaraRaderaFrågan då måste ju ändå bli; om många människor rent empiriskt ogillar det som den professionella analysen kommit fram till, kan man inte då konstatera att det finns ett problem? Eller är det så att teori är viktigare än praktik?
Är navelskådningen och ryggdunkandet inom kåren viktigare än att lyssna på de som skall bo och verka i det som produceras?
Jag (och Yimby) föraktar på intet sätt professionell analys och kunskap, men i en analys ingår faktiskt också att studera empiri och att ta intryck från omvärlden. Något som det idag finns en del i övrigt att önska om.
@ gardebring: bra poäng. Dessutom bör man notera att uppdelningen professionella/amatörer delvis är missvisande. Olika perspektiv på arkitektur och stadsplanering löper snarare genom, än mellan, dessa skikt. Det finns amatörer som skriver under på modernismens dogmer och professionella som avvisar dem.
SvaraRaderaAtt så mycket av det som byggs ändå följer dessa dogmer har kanske framför allt historiska och ekonomiska orsaker.
Pär,
SvaraRaderaSjälv har jag en magisterexamen inom ekonomi men märker att många människor som inte har det ändå förstår ekonomiska samband bättre än vad jag själv gör.
Det jag främst lärde mig var att studera in mtrl på ett vettigt sätt snarare än att vara redo för verkligheten.
/mhean
En spontan fundering kring det här med stadsplanering, empiri och regelverk. Påminner inte dagens funktionalistiska planeringsideal i allra högsta grad om religiös fanatism? När det ifrågasätts kommer bitska och hårda kommentarer som oftast saknar basis i verkligheten, trots empirisk forskning som visar på att planerna inte fungerar i verkligheten så kör man vidare och "profeterna" på plankontoren får agera vidare ostörda. Likt överstepräster kommer "experter" och säger att folket inte fattar någonting och att vi borde vara glada över det "perfekta" samhälle som har skapats åt oss.
SvaraRaderaFolket gjorde uppror mot det religiösa prästerskapet, är det inte dags att vi gör uppror mot det funktionalistiska?
OBS! På begäran har vissa kommentarer ovan raderats.
SvaraRadera