Teoretisk betydelse

Satt och bläddrade i mitt marxistiska bibliotek och snubblade över följande träffsäkra rader ut förordet till Rosa Luxemburgs "Sociala reformer eller revolution":

Man kan inte förolämpa eller skymfa arbetarkåren på något grövre sätt än genom att påstå, att teoretiska meningsutbyten endast är något för ”akademiker”. Redan Lassalle sade detta: Först när vetenskapen och arbetarna, dessa motpoler i samhället, en gång förenas, kan de kväva alla kulturhinder i sitt järngrepp. Den moderna arbetarrörelsens hela makt vilar på teoretiska kunskapen.

I det givna fallet är emellertid dessa kunskaper av dubbel vikt för arbetarna, emedan det här handlar just om dem och deras inflytande inom rörelsen, emedan det är de, som får klä skott i detta fall. Den på Bernsteins teori vilande opportunistiska partifalangen är ingenting annat än ett omedvetet försök att säkra makten åt de småborgerliga elementen inom partiet och omdana partipraxis och partimål efter deras sinne. Frågan om sociala reformer och revolution, om slutmål och rörelse, är, sedd från andra sidan, frågan om arbetarrörelsens småborgerliga eller proletära karaktär.

Därför ligger det just i de proletära partimedlemmarnas intresse att befatta sig synnerligen livligt och ingående med opportunismen. Så länge teoretiska kunskaper blott är ett privilegium för en handfull ”akademiker” inom partiet, finns det alltid risk för att det skall råka på avvägar. Först när den stora massan arbetare själva har tagit den vetenskapliga socialismens skarpa, tillförlitliga vapen i sin hand, kommer alla småborgerliga och opportunistiska tendenser att rinna ut i sanden. Då står rörelsen också på fast och säker mark. ”Det är mängden som gör det”.

Berlin den 18 april 1899. Rosa Luxemburg.

På det övergripande planet är ju Luxemburg ute och cyklar (tycker jag som är småborgerlig akademiker och Bernstein-sosse), men vad gäller vikten av teoretisk kunskap håller jag verkligen med.

Andra bloggar om: rosa luxemburg, politik, socialdemokraterna, sap, bernstein