Vad man är och vad man gör

Det är svårt det här med nationell identitet. Vem kan egentligen göra anspråk på "svenskhet"? Det enda rimliga svaret är väl vem som helst. Allt beror ju på hur man väljer att definiera begreppet. Man kan välja olika utgångspunkter: genetisk etnicitet, kulturell etnicitet, språklig etnicitet, politisk etnicitet, religiös etnicitet etc. Beroende på vilken identifikator man använder bildas olika grupper av individer. Ingen av dem kommer dock att överensstämma med det "vi" som bollas runt i den allmänpolitiska diskursen. Det vi-et är nämligen en rent semantisk konstruktion, en symbolisk referenspunkt utan empiriskt innehåll.

Det här ställer till en del begreppsmässiga problem, oavsett vem som ger sig in i diskursen och avsett hur de gör det. Inte bara för de som menar att "dom" måste anpassa sig till "oss", utan även för dem som tycker att "dom" inte alls behöver anpassa sig till "oss" eller att "vi" borde anpassa "oss" till "dom". Det här gäller oavsett dualism (män-kvinnor, svenskar-invandrare, hetero-hbt, hårdrockare-synthare etc.). Det är trots allt mindre intressant vad man är, än vad man gör (även om man gör vad man gör för att man är vad man är). Vilka beteenden, handlingar och förhållningssätt gentemot andra människor bör samhället befordra, beivra eller bara acceptera? Oavsett vem den som gör något "är". Det är den politiskt meningsfulla diskussionen.

Relaterat: SvD DN PM BP BP BP BP

Annat läsvärt: YimbyGBG skriver om Jane Jacobs, Strötankar och sentenser skriver om Schweiz.

Andra bloggar om: , , , ,

Kommentarer

  1. Ja se det var väldigt klokt sagt, om jag förstod dig rätt. Skitstövlar är skitstövlar och änglar är änglar oavsett var man kommer från. En sak det som du föreslår som diskussion vad är det som vi befodrar och betraktar som gott, det som vi bryr oss om. En etisk norm kanske. Men det andra borde ju också gälla hur mycket kan vi tolerera, hur vidsynta ska vi vara, vad är det som vi inte ska bry oss om? Däri ligger också en stor utmaning.

    SvaraRadera
  2. @ anders: Just det, även om jag (med Habermas) hellre skulle kalla det moraliska normer (vad som är rätt) tskfr etik (vad som är gott). Som samhälle måste vi ständigt bestämma oss för vilka moraliska normer som är giltiga och om/hur de ska befästas juridiskt. Det vi-et innefattar oss alla.

    SvaraRadera
  3. Att söka det rätta erbjuder många fallgropar, en stavelse skiljer moral från moralism, dvs andras värdering av det du gör, en etisk norm däremot ställer dig själv till svars för dina handlingar. Hårddraget så uppfattar jag etiken som ditt eget rättesnöre och moralen som vi-ets. Men det kan fort bli doms, de däras, dom därs. Därför skrev jag etisk norm. Jag är fascinerad av medeltidens filosofer, som jag i mångt finner uppseendeväckande moderna och en skrift jag ständigt kommer tillbaka till är Ibn Sinas Traktat om kärleken, jag har bara funnit den på turkiska men det måste finnas översatt till något mera allmänt språk, Ibn Sina och Ibn Rushd förtjänar en renässans. Och de bygger också bryggor till förståelse av medelhavskulturer och islam.

    SvaraRadera
  4. @ anders: Ja, det är spännande det där. Ibn Rushd och Ibn Sina är intressanta tänkare som jag tyvärr är dåligt insatt i (tack för lästips). Jag har skrivit lite mer om hur jag ser på relationen etik/moral i ett annat sammanhang:

    http://biospolitikos.blogspot.com/2007/05/etik-och-moral.html

    Som demokratisk socialist ser jag ju moralens sociala (politiska) dimension som oundgänglig, oavsett vilken etisk åskådning man som individ omfattar. Tack för kommentarerna!

    SvaraRadera
  5. Jag tror attt detta kommer att vara en grundpelare i den moderna socialdemokratin , balansen mellan moralens kollektiva dimension och etikens jag. Vi behöver fler filosofer in på banan. Jag sitter just och läsaer Ehnmarks bok om Gramsci, En stad i ljus, ett hundratal lättlästa sidor om individ och samhälle i ett socialistisikt perspektiv. (Jag läste fö Habermas krönika om Irlandsfolkomröstningen i Suddeutsche Zeitung. Förvånansvärt förutsägbar, men jag kanske missade något. Min tyska har rostat.

    SvaraRadera
  6. @ anders: Jag tror (och hoppas) att du har rätt om socialdemokratins idéutveckling.

    Habermas EU-syn är ju ganska klar, så några överraskningar är knappast att vänta där. Frågan är om hans Kern-Europa är rätt väg. Jag tycker det låter intressant.

    Min tyska har aldrig varit bra, så jag läste den engelska översättningen: http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,560549,00.html

    Ha det bra!

    SvaraRadera
  7. Det vi-et är nämligen en rent semantisk konstruktion, en symbolisk referenspunkt utan empiriskt innehåll.

    Håller med dig i ditt budskap - men "vi:et" som SD och dess väljare utgår från är dessvärre det etniskt svenska, alldeles oavsett deras dimridåer om något annat.

    SvaraRadera
  8. Det är trots allt mindre intressant vad man är, än vad man gör (även om man gör vad man gör för att man är vad man är).

    Men om man ändå gör vad man gör för att man är vad man är så borde det ju vara väldigt intressant vem man är?

    Konstigt formulerad mening av dig.

    SvaraRadera
  9. Undrar hur Sverige lyckades med att assimilera arbetskraftsinvandrare i det svenska samhället och den svenska kulturen med stor framgång fram till 1975... Undrar hur man lyckades med det.

    SvaraRadera
  10. Till Tobias: Det var ta mig f-n det klokaste du någonsin sagt, om inte det enda kloka faktiskt. Fundera på det du ett tag. Ett svar är ju att Sverige tog emot invandrare som sökte sig hit för att få ett bättre liv. Utan att hånas och smutskastas av mobben.

    SvaraRadera
  11. @ anonym: Nu sa jag ju iofs att det är "mindre intressant", inte att det är ointressant. Men egentligen rör det väl sig mer om att det är intressant på olika sätt. Det som borde vara intressant i den publika offentligheten är individens handlingar, inte dess egenskaper (jfr Anders och min diskussion om etik/moral).

    Att blanda in autenticitetsfrågan i en normativ diskurs tycker jag är att blanda giltighetsanspråk. Enkelt uttryckt: Vad som är "rätt/orätt" och vad som är "svenskt/osvenskt" är två helt olika diskussioner.

    SvaraRadera
  12. @ anders/tobias: Nä pojkar, här får ni inte bråka. Ta nu varandra i hand.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En statlig enhetsskola

Kvarteret som sprängdes