Cykelskola III

Lektion 3: Hell Kyklos!

En verklig cyklist söker outtröttligt leva i enlighet med de kosmiska krafter som redan Tegnér såg manifesterade i cykeln: det Sanna, det Rätta och det Sköna. Låt oss lyda hans uppmaning att fatta all sanning, våga all rätt och bilda det sköna med glädje i vår cykling. Detta kan naturligtvis göras på oändligt många sätt.

Begrunda exempelvis de kulörta lyktor som finns spridda längs vår cykelväg. Många cykelburna njuter av deras färgprakt och lustiga blinkande men tänker inte djupare än så. Den sanne cyklisten kan fortfarande glädjas åt de polykroma fyrverkerierna, men ser också i sin visdom ett underliggande mönster framträda. Ett mönster som, likt ett kategoriskt imperativ, ofrånkomligen styr den sanne cyklisten. Det är genom att respektera dessa juridiska och moraliska lagar som vår cykling kan ingå en harmonisk förening med det Eviga.

Andra bloggar, om: , , , , ,

Kommentarer

  1. Dock måste den sanne cyklisten inte låta sig bländas av de kulörta lyktorna, hur lockande det än är att låta sig förföras och ledas av dem. Bildemonerna nöjer sig inte saktmodigt med att förföras av dessa kulörta lyktor. Nej snarare förefaller det som om de genom sin samlade styrka oftast har lyktornas skens spel i sin hand och däremellan struntar i dem - vilket enligt sägen mången cyklist fått erfara. Dock saknar vi vittnen, kanske är det enbart en sägen?

    SvaraRadera
  2. Så sant. Att vara (trafik)ljusets riddarvakt är att vara en velocipedens Beowulf. När som helst kan en besinningslös plåt-Grendel dyka upp och attackera. Vaksamhet, mina vänner, vaksamhet...

    SvaraRadera
  3. Dessa eleganta ord är en lisa för den pressade cyklisten!

    När cyklisten ska svänga höger får hen ibland inte bara ett rödljus. För säkerhets skull får man två. Då brukar jag ta hänsyn till mina medtrafikanter och improvisera fram en smidig lösning.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En statlig enhetsskola

Kvarteret som sprängdes