Jag byter kontinent och kommer inte att uppdatera bloggen på ett tag. Arkivet är som vanligt öppet att botanisera i. Vi hörs en bit in i november. Ciao!
Det var nog många miljöpartister som satte kaffet i vrångstrupen i morse när de läste Abraham Staifos ledare i GP om det politiska rävspelet i Gårdafrågan. Jag tror det är få som verkligen insett att MP:s ledning vill hjälpa Socialdemokraterna att riva halva södra Gårda för att bygga parkeringsplatser. Det finns mycket underligt i denna affär. Något av det mest märkliga är Kia Andreassons försvar för rivningsförslaget. Kia påstår nämligen att Socialdemokraterna vill riva hela Gårda! Ja, ni hörde rätt. Enligt Kia planerar Socialdemokraterna att riva all kulturhistorisk bebyggelse i Gårda, trots att den är klassad som riksintresse. Tack vare en heroisk insats av Kia har dock Socialdemokraterna nöjt sig med att riva halva Gårda. Det är den version som Miljöpartiets ledning försöker ge. Problemet är att det inte är sant. För det första har inte Socialdemokraterna sagt att de vill riva hela Gårda. För det andra så skulle S behöva ensam majoritet för att kunna ta ett sådant beslut i kommun...
Den gröna rörelsen i Sverige befinner sig i ett väldigt spännande utvecklingsskede just nu. Jag har tidigare berört den nymaterialistiska tendensen som utgör ett nytt sorts grönt tänkande och som befinner sig ljusår från den reaktiva, luddistiska naturmysticism som Miljöpartiet ofta anklagats för. En aspekt av denna förnyelse är att Miljöpartiet har fått ett alltmer progressivt förhållningssätt till staden. Istället för den romanticistiska 1800-talssynen på staden som en omänsklig och i grunden "onaturlig" livsmiljö (a la Morris) börjar man se staden för vad den är, en specifikt mänsklig ekologi. Målet blir då inte att till varje pris bryta sönder och plocka isär staden (för att göra den mer "naturlig"), utan istället att ta vara på och vårda den urbana organismen. Det här synsättet ligger förstås i linje med det vi i Yimby argumenterar för: att förstå, uppskatta och utveckla det urbana på dess egna villkor. Det är inte heller något kontroversiellt ställningstagan...
Odells utredare vill korta köerna till hyresrätter i attraktiva områden . Det är ju jättebra. Så då tänker de stödja byggandet av billiga hyresrätter? Nejdå. Tänker de göra fler områden attraktiva genom nyurbanistisk planering? Nejdå. Istället vill man höja hyrorna kraftigt. Då kommer alla som inte är rika att ge upp drömmen om riktigt stadsliv och resignera i någon tyst förort. Äntligen kan innerstaden helt och hållet förvandlas till ett isolerat medelklassreservat. Äntligen kan vi få ett helt segregerat samhälle. Det enda positiva i det här är att alla nu vet vad borgerlig stadspolitik handlar om. De medborgare som inte är cyniska misantroper, de som vill ha en blandad, rolig och levande stad, de vet nu vad som gäller. It's evil I tell you, evil! Andra bloggar om: stadsplanering , stadsbyggande , arkitektur , urbanism , odell , regeringen , marknadshyror , klass
Men det finns väl datorer dit du ska? Ser fram emot reserapport i november!
SvaraRadera/E
Datorer finns nog, nättillgången är väl sådär... Vi syns i november!
SvaraRadera