Får i ulvakläder

Det finns bland en del nurbare en viss oro inför prefab-lösningar och en starkt industrialiserad byggprocess. Det är förståeligt eftersom det industrialiserade byggandet traditionellt varit så nära förbundet med funktionalismen som modell. De mest "industriella" områdena (miljonprogrammen och villamattorna) har också varit de mest funktionalistiska, och alltså de minst stadsmässiga. Men det är ett felslut att anta att industrialisering i sig innebär anti-urbanism. Hade det varit så hade det varit kört för nurbanismen, eftersom den tid då hela städer byggdes för hand oåterkalleligen är över, vilket mest är på gott. Industrialisering är också en förutsättning för billigare hus, som i sin tur är en förutsättning för social blandning, som i sin tur är en förutsättning för levande stadsmiljö.

Jag tror inte (som vissa nurbare) att levande stadsmiljö är en spröd växt som bara klarar sig under noggrannt kontrollerade växthusförhållanden. Nej, det är snarare ett kraftfullt ogräs som överlever de flesta bekämpningsmedel. Det ska till riktigt toxiska medel (som zonering, trafikseparering mm) för att döda den. Husens rent estetiska utseende är inte oviktigt, men i grunden är det faktiskt en sekundär fråga. Det avgörande för en levande stadsmiljö är inte om husen är prefab eller inte, utan hur mycket det kostar att bo i dem, om det finns en blandning av funktioner i dem, på vilket avstånd de står från varandra, om det finns genomströmningstrafik etc.

Läs gärna CNU:s charter, det finns inget där som står i motsats till industrialiserat byggande, tvärtom.

Andra bloggar, om: new urbanism, nurbanism, stadsplanering, stadsbyggnad, arkitektur