Derrida och Don Ruin

-
Hans Ruin recenserar idag i DN Jacques Derridas Apoteket som kommit i svensk översättning. Ruins panegyrik över Derrida är en smula patetisk men inte helt missriktad. Derrida var onekligen en av de stora nyskaparna inom såväl litteraturvetenskap som filosofi. Hans dekonstruktivistiska ansats har kommit att inspirera arméer av poststrukturalister. Vad som däremot klingar besvärande falskt i Ruins text är den sedvanliga ansträngningen att göra Derrida till mer av en rebell och outsider än vad han faktiskt var. De senaste decennierna har Derrida och hans epigoners angrepp på ordningen ofta självt blivit en ordning, en arrogant regim som förhindrar varje konstruktiv ansats. Detta kan naturligtvis inte Ruin se, förblindad som han är av en fyrtio år gammal underdog-diskurs.

För somliga innebar introduktionen av Derrida en hotfull och besvärande komplikation av tingens ordning. För andra var det en viktig händelse, som gav impulser som genljuder än i dag inom svensk humanistisk forskning. Humaniora hotas nämligen inte bara utifrån, utan också inifrån, när den ser sitt uppdrag som ett rent traditionsbevarande eller alternativt väljer att bepansra sig bakom en fixerad metod.

Jag tror definitivt att Ruin överskattar risken för ett överdrivet tradtionsbevarande (vilka traditioner finns att bevara?) inom svensk humaniora och den fixerade metod som man vanligtvis bepansrar sig bakom är ju just den Ruin et alia företräder (den ytterst bekväma anti-metoden). Den till intet förpliktigande relativismen är nog ett större hot mot humaniora än de väderkvarnar Ruin väljer att bekämpa.

andra bloggar om: , , , ,

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Borgerlig stadspolitik

-
Bild
Odells utredare vill korta köerna till hyresrätter i attraktiva områden . Det är ju jättebra. Så då tänker de stödja byggandet av billiga hyresrätter? Nejdå. Tänker de göra fler områden attraktiva genom nyurbanistisk planering? Nejdå. Istället vill man höja hyrorna kraftigt. Då kommer alla som inte är rika att ge upp drömmen om riktigt stadsliv och resignera i någon tyst förort. Äntligen kan innerstaden helt och hållet förvandlas till ett isolerat medelklassreservat. Äntligen kan vi få ett helt segregerat samhälle. Det enda positiva i det här är att alla nu vet vad borgerlig stadspolitik handlar om. De medborgare som inte är cyniska misantroper, de som vill ha en blandad, rolig och levande stad, de vet nu vad som gäller. It's evil I tell you, evil! Andra bloggar om: stadsplanering , stadsbyggande , arkitektur , urbanism , odell , regeringen , marknadshyror , klass
Läs mer

Vår stad är vårt ansvar

-
Bild
[Krönika i Ny Tid] Det är roligt att vara sosse och extra roligt att vara sosse i Göteborg. En viktig anledning är att vi har politiker som tar stadspolitik på allvar. Det finns en uppriktig vilja att lämna den glesa, segregerade bilstaden och skapa det enda ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara alternativet: den täta, integrerade blandstaden. Dessutom har vi duktiga och engagerade tjänstemän som tar fram smarta planer och utredningar för att förverkliga detta. Så varför byggs det då så lite hyresrätter och hus med lokaler i gatuplanet? Varför byggs det så mycket fristående nyfunkis-lådor för medelklassen, istället för sammanhängande kvarter med social blandning? Det är faktiskt varken politikernas, tjänstemännens eller arkitekternas fel. Den främsta orsaken är enkel och kan beskrivas med ett ord: vinstmaximering. Byggindustrin tjänar på att bygga dåligt istället för bra. Vill vi ha bra stadsbyggnad måste vi alltså ändra på det. Det finns många metoder. Subventioner behövs, men o
Läs mer