Orientalistisk postkolonialism

Den stridbare journalisten Andreas Malm recenserar idag Joseph Massads Desiring Arabs i DN. Massad är, i likhet med Malm, besjälad av det postkoloniala perspektiv som Edward Said utvecklade (Väst förtrycker Öst genom att nedvärdera Öst). Enligt Malm fördjupar Massad Saids analys av orientalismen genom att undersöka hur den orientalistiska matrisen "satt sig i arabernas egna sinnen" (Väst förtrycker Öst genom att få Öst att nedvärdera Öst). Hur gick det till?

Jo, det puritanska Väst främställde Öst som promiskuöst. Öst gick på det och försökte bli puritanska för att efterlikna Väst. Nu är Väst promiskuöst och framställer Öst som hämmat. Men tji får Väst, för nu vill inte Öst längre vara promiskuöst. Ja, som ni ser är analysen oerhört subtil.

Det mest problematiska med den här formen av postkolonialism är inte det obegripligt förenklade och pojkrumsaktigt polariserade i analysen. Nej, det mest problematiska är att den själv är så grovt orientalistisk. Miljontals individer (med fler inbördes skillnader än likheter) subsumeras under en enda reifierad kategori, "Öst", som sedan ställs mot ett annat påhittat metasubjekt, "Väst". En sådan förenkling blir inte mer försvarbar för att man tror sig vara "one of the good guys". Och är det inte märkligt hur man ständigt framställer "Väst" som det handlande subjektet, medan "Öst" blir det rent reaktiva bollplanket?

Läs Malms slutkläm (halva texten) noggrannt. Vad säger han egentligen? "För varje sionistisk politiker som gråter krokodiltårar över förtrycket av homosexuella palestinier, egyptier, iranier, desto vanligare blir föreställningen att de står i förbund med fienden". OK, så genom att uppmärksamma förtrycket i "Öst" förstärker vi det bara. Men om vi inte låtsas om det så kommer det att... försvinna? Tillåt mig att tvivla.

andra bloggar om: orientalism, postkolonialism, andreas malm, edward said, joseph massad