Raattamaa-viruset
Ett fruktansvärt virus härjar i vårt land. Nej, jag pratar inte om caliciviruset (vintersjukan). Det är ingenting jämfört med det fasansfulla virus jag tänker på: Raattamaa-viruset. Det börjar som en helt vanlig och naturlig upprördhet över orättvisorna i samhället och kan ofta blandas ihop med hälsosam ilska över klasskillnader. Nästa stadie är ett oregerligt klasshat riktat mot medelklassen (som man själv naturligtvis tillhör) och en motsvarande vurm och förälskelse i arbetarklassen (som man läst böcker om). Än så länge är symptomen alltså bara lite löjliga och fnoskiga. Men nu börjar det riktigt otäcka stadiet. Hatet mot medelklassen sprider sig nu till att även gälla de hus och stadsdelar där medelklassen antas bo (kvartersstad). Logiken är lika enkel som tossig: "Eftersom medelklassen bor där så måste den vara ond". Samtidigt som man börjar kaskadkräkas på innerstadsbebyggelse börjar man urskillningslöst hylla förortsbebyggelse (sprawl) eftersom arbetarklassen antas bo där: "Om arbetarklassen bor där så måste den vara god". Vid det här laget är patienten förstås bortom räddning.
Usch ja, det är ett hemskt virus. Förhoppningsvis kan vi hitta ett vaccin innan fler insjuknar.
Andra bloggar, om: raattamaa, klasshat, stadsplanering, stadsbyggnad, arkitektur
Nog kan Raattamaa ibland vara hätsk i sin ton men det är ändå viktigt att belysa den utifrånsyn många arkitekter/planerare (som vanligtvis bor i innerstan) har på förorten. Det är inte idel misär som råder. Alla impediment är inte "ofunktinella" och "oattraktiva" och de problem som i realiteten finns i förorten är inte i första hand en stadsplaneringsfråga. Det är väl snarare vurmandet av en innerstad som något som per automatik är gott han emotsätter sig.
SvaraRadera@ karin: "Utifrånsynen" är onekligen ett problem, och har varit så sedan teknokratiska medelklassarkitekter började bygga arbetarförorter. Det är därför de ser ut som de gör. Men visst, våra arbetarförorter är, mycket tack vare socialdemokratisk välfärdspolitik, betydligt bättre livsmiljöer än tex Paris banlieus och cités.
SvaraRaderaVad gäller "förortens problem" vill jag påstå följande: det är inte förorten som har problem - det är hela staden som har problem. Och det främsta stadsproblemet är att vissa delar av städerna (ffa förorterna) är uselt planerade ur ekologiskt, socialt och ekonomiskt hänseende. Smart stadsplanering kan inte lösa alla mänskliga problem men korkad stadsplanering kan definitivt förvärra dem.
Jag är tror inte på uppdelningen i innerstad/ytterstad. Det handlar om bebyggelsestruktur och social/funktionell integrering, inte avstånd till "centrum", (jfr Botkyrka/Rosengård). Ingen stadsmiljö är "per automatik" god, den är god om den leder till gott.