approximation om tittlådor
På sin utmärkta blogg approximation, skriver Erik Berg idag om debutantpristagarna Petra Gipp och Katarina Lundeberg från Strata arkitektur och deras skogvaktarstuga. Stugan är av modell "tittlåda", dvs. en kub med en glasad vägg (vanligtvis mot något intagande natursceneri). Dessa tittlådor (även kallade människoholkar) har blivit något av en stapelvara i glossy arkitekturmagasin, de gör sig ju mycket bra på bild. Berg ställer sig dock frågan hur de fungerar i verkligheten. Tittlådorna delar en bristfälligt uppmärksammad likhet med mycket annan modernistisk hipster-arkitektur: den är starkt paternalistisk. Exakt "såhär" ska byggnaden användas, litet eller inget utrymme lämnas åt de boendes fantasi eller föränderliga behov.
Läs inlägget här...
andra bloggar, om: approximation, tittlådor, stadsplanering, stadsbyggnad, arkitektur
Håller med dig om att mycket av sentida arkitektur är väldigt benägen att tala om för sina brukare vad de ska använda den till. Men jag tycker inte det är något som ska hänföras till modernismen, snarare tvärtom: Arkitekturen har tappat sitt ideologiska innehåll och bara blivit en estetik där man faller tillbaka på "tänkta scener" ur brukarnas liv som inte är kopplad till människors vardag. Ärligt talat, hur ofta sitter man i en fåtölj, lyssnar på smooth music och tittar på utsikten?
SvaraRaderaTack för länken. Men om vi är inne på samma slutsatser vet jag inte riktigt... när det gäller kopplingen mellan modernism och paternalism. Jag vågar inte dra så stora växlar på en enskild tittlåda.
SvaraRaderaJag menar att all arkitektur styr brukarens beteende, allt byggande handlar ju om att fastställa väggar och begränsa rörelsevägar. Det man bör diskutera är för vilka syften det sker, från vems utgångspunkter och hur. För mig representerar modernismen hur rummets begränsningar, för första gången i historien, började luckras upp och arkitekturens uppgifter omdefinierades från monument och befästningsverk till vardagsbruk. De paternalistiska tendenserna är dels ett arv från längre tillbaka, bruksortstänket, och från nutidens konservativa byggbranch.
Å andra sidan, om du med modernistisk hipster-arkitektur syftar på den estetiserade nutida avbilden av modernismen, modernismen som stil men utan ideal, så tror jag att du sätter fingret på någonting viktigt. Bortom tidens skenbara valfriheter är det borgerliga tillrättaläggandet av hur livet ska levas på stark återmarsch. Stilarna är påväg tillbaka. Och där fyller katalogarkitekturen, byggnader som livsstilsmarkörer och fotoobjekt, en central funktion, som mjuka och oerhört kapitalintensiva disciplineringsverktyg. Vår tids paternalism.
@ jonas/erik: Jag använde m-ordet i den senare bemärkelse som ni talar om (även om jag nog anser att modernismen var lika paternalistisk som föregångarna). Men kritiken är lika giltig för postmodernistisk (det som finns kvar) och dekonstruktivistisk arkitektur.
SvaraRaderaDet finns ju tyvärr inte någon nationalromantisk hipster-arkitektur... (eller kanske är det just det som nyfunkisen är).