2007-09-17

Kvarteret som sprängdes

Något som är slående i modern stadsplanering är den fascinerande oviljan att bygga kvarter som inte är uppbrutna. Av någon obegriplig anledning måste huskroppar oundvikligen vara separerade från varandra. Detta självklara axiom inom stadsplaneringen försvårar effektivt uppkomsten av ett dynamiskt stadsliv.

Jag har många gånger försökt få ett rationellt svar på orsaken till denna arkitektoniska fobi för sammanhållna kvarter. När jag vid ett tillfälle diskuterade saken privat med en erfaren arkitekt vid Stadsbyggnadskontoret fick jag följande svar: "Ja du, det har jag också alltid undrat". Den enda förklaring han kunde komma på var att den slutna kvartersformen gör att vissa lägenheter får en sämre utsikt, vilket i sin tur skulle sänka värdet på dessa lägenheter. Den slutna formen skulle alltså leda till lägre avkastning (men därigenom samtidigt möjliggöra större social blandning). Eftersom enbart avkastningen är av intresse för byggaren skulle man därför föredra uppbrutna kvarter (varför politikerna skulle acceptera minskad social blandning är fortfarande svårförståeligt).

Detta är den enda förnuftiga förklaring jag någonsin fått. Frågan är dock om den är hållbar. Slutna kvarter borde rimligen ge en ökad exploateringsgrad, vilket ju torde vara till fromma för byggaren. Mysteriet måste följaktligen fortfarande betraktas som olöst. Funktionalismens universella lösenord "solvinkel" kan vara en förklaring, men i så fall bara på en renodlat ideologisk nivå. Varje jämförelse mellan bebyggelsestruktur och kvm-pris visar ju med all önskvärd tydlighet att slutna kvarter utklassar lamellhus vad gäller faktisk attraktivitet.

Kvartersfobin syns till exempel i arbetet med förnyelsen av Göteborgsförorten Angered. Programförslaget utgår huvudsakligen från Whites koncept och är väl... sådär. Utöver punkthus, höghus och parkeringshus planeras även några kvarter "blandstad". Naturligtvis omsorgsfullt uppbrutna. Även planerna för ny bebyggelse i Kvillebäcken, som ska ersätta några av mina favoritloppisar, visar prydligt isärplockade kvarter. I Kvillebäcken begår man också det typiska misstaget att bygga ett helt område i ett svep. Totalsanering påstås vara mer "rationellt" och det är det väl om det man önskar åstadkomma är högre avkastning för byggarna och suboptimal stadsmiljö.


andra bloggar, om: , , , ,

5 kommentarer:

  1. bra inlägg! vet inte om jag har dålig koll, men ritas inte områden idag med stenstaden som förebild? dvs med (hyfsat) slutna gårdar. det kanske rör sig om en minoritet?

    i skolan i våras undersökte vi ett sådant område, om jag inte minns fel.

    SvaraRadera
  2. Du har helt rätt i att det blivit vanligare med stenstaden som förebild, eller kanske snarare retoriskt sken (i de få fall man gör något annat än nyfunkis). Frågan är hur väl resultatet stämmer överens med retoriken.

    Enstaka infills klarar man ibland av, men gäller det ett helt kvarter ser plötsligt huskropparna ut som repellerande magneter. De kan läggas mer eller mindre nära varandra, men de får absolut inte nudda varandra. Det närmsta man kommer är U-former, som på N:a Älvstranden. Säger denna beröringsångest måhända något om vår Zeitgeist?

    SvaraRadera
  3. Inte för att jag vet ngt om Kvillebäcken, men det är iallmänhet väldigt trist med den sortens byggrationella beteende. Ngt som man skulle kunna styra i detaljplan, om man har mod.

    Vad jag funderar på är att lamellhusen, är de lika effektiva att ta i anspråk marken? Isf skulle det vara att föredra. --> jag har fått för mig att just det med att man gärna ska ha fönster åt syd och väst, i de rummen man är, som har gjort att man bryter upp till exempelvis lamellhus. Ex kök mot Norr equals det är jobbigt att laga mat i stekande sol i sommaren. Svensk standard, nånting sånt. Rimligt eller ej......verkar som de inte är lika effektiva, vid närmare granskning...

    Dessutom skapar man viss social blandning eftersom man räknar med att tredje vån är mest attraktiv (utan hiss åtminstone). I Lund säger man att priset stiger med 100k per våning, bara pga höjd över markytan.

    De slutna kvarterens sprängning har enligt “att bygga ett land” (arkitekturmuseet/byggforskningsrådet) med just solstudierna att göra. Standardhöjning för den fattige.

    Det var dyrare med el förr, var tvungen att ta hand om det naturliga ljuset mer.

    Alltså, jag menar på att öppnar man upp mot grönyta istället för innergård så är det en fördel. Varför slutna hus dominerar i m2-pris borde ha, framförallt, att ögra med att de ligger på attrakiva platser, inte på dess strukur.

    SvaraRadera
  4. @ karlr: håller med om att vi behöver modigare detaljplaner. Angående solen, se mitt nya inlägg.

    SvaraRadera
  5. Jan Wiklund2008-06-03 17:38

    karlr: "Varför slutna hus dominerar i m2-pris borde ha, framförallt, att ögra med att de ligger på attrakiva platser, inte på dess strukur.". - Platser blir attraktiva av att de ligger i centrum. Centrum skapas av att där finns flest människor och mest blandad bebyggelse. Vill du bygga attraktivt bygger du alltså tätt och blandat. En massa lamellhus blir glest och ensidigt, alltså ocentralt.

    Slutna kvarter och attraktivitet hör därför ihop, via den tredje faktorn täthet/variation.

    SvaraRadera

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...