Stadsplanering som politik

Stadsplanering är ett politiskt område. Olika politiska värderingar kommer att leda till olika ståndpunkter i många planeringsfrågor. Men ibland leder olika politiska värderingar till samma ståndpunkt. Man tycker likadant, fast av olika anledningar. Så var det under efterkrigstiden, då hela den politiska skalan var överens om den stadsskövling som funktionalisterna genomförde. Och så är det idag, när kloka politiker oavsett kulör, inser att vi måste lämna funkistänkandet och istället planera nyurbanistiskt för att få en stad som fungerar ekonomiskt, socialt och ekologiskt.

Det betyder inte att man inte är oeniga om en massa andra saker, som synen på allmännyttan, subventionering etc. Men den övergripande planeringssynen har förändrats. Nu är det upp till arkitekter och industri att haka på och släppa funkissargen.

Ta Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Mikael Söderlund. Jag gillar hans grundläggande förhållningssätt till stadsplanering. Ibland tycker jag att han drar helt fel slutsatser (som med Odenplangallerian). Och vi har ju helt olika politiska värderingar. Men att CNU-planering är överlägsen CIAM-planering är vi överens om.

Andra bloggar, om: mikael söderlund, nyurbanism, stadsplanering, stadsbyggnad, arkitektur