...är en fråga jag brukar undvika. Men efter de senaste dagarnas uppmärksammade händelser är det omöjligt att låta bli. Jag tänker naturligtvis på rockartistenBruce Springsteens förestående spelning. För er som inte vet vem Bruce Springsteen är kan jag berätta att han är en amerikansk gubbe som spelar boogierock. Av någon obegriplig anledning är 87% av Sveriges befolkning Springsteen-fans. I vanliga fall hade detta bara varit ytterligare ett tecken på att vi lever i en ofullkomlig värld. Men det här går djupare. När ett helt Kulturfredag ägnas åt "...poeten, sexguden, det politiska kraftpaketet och den musikaliska väckelsepastorn Bruce Springsteen" är det uppenbart att något har gått mycket snett. Jag känner mig kränkt av denna bruce-normativitet. Och när Ola Sigurdson [sic!] nedlåter sig till att tolka den religiösa dimensionen i Springsteens låttexter och Eric Sundström outar sig själv som Springsteen-lover, då måste jag fråga mig själv: "Vart ä världen på väg?"
Enligt ryktet kommer Mona Sahlin att välja Bruce bredbenta boogierock framför Nobelfesten. Hon får förmodligen sällskap av Anders Borg och Pär Nuder, som också är bruce-fans. I rest my case.
Vad vill vi egentligen med Europa? Finns det fortfarande någon visionär, politisk kraft i det europeiska projektet? Allt fler europeiska politiker, inte bara här i Sverige, ger efter för det nationalkonservativa ressentimentet. En politiskt impotent frihandelszon verkar vara den dröm som förenar politiker, näringslivsföreträdare och väljare, oavsett ideologisk hemvist. I Die Zeit finns ett refererat av ett samtal mellan de tyska socialdemokraterna och filosofen Jürgen Habermas, som sätter denna visionära kraftlöshet i blixtbelysning. Habermas konstaterar att Europa befinner sig i en återvändsgränd. Det nuvarande dödläget måste brytas. Hans förslag är känt sedan tidigare, låt folken i de europeiska länderna ta ställning till ett fördjupat politiskt samarbete på överstatlig nivå, och låt de som vill gå vidare göra det, utan de andra. Det tyska socialdemokraterna är dessvärre lika låsta som sina partikamrater i andra länder vid fortsatta "kompromisser om kompromisser" i all oän...
Har ni hört talas om "förtätning" och "blandstad"? Just det, det är så vi bygger nuförtiden. Det senaste exemplet ifrån Göteborg är det nya området i Bellevue som är på gång. På det som tidigare varit en stor gräsmatta bredvid det gamla regementet ska 750 bostäder byggas. Planhandlingen är spännande läsning: Planområdet bör medge hög exploatering, då tillgängligheten är mycket god med flera kollektivtrafiklinjer. Infrastrukturen är i stort sett utbyggd med erforderlig kapacitet. Hoppla, "hög exploatering", vad kan det betyda? 10-15 våningar? Tät, varierad bebyggelse? Nja, inte riktigt. Ett punkthus på 9 våningar ska byggas, resten är 5-vånings fritt grupperade lameller. Så här ser hög exploatering ut enligt de inblandade arkitekterna (bla White): Och roligare blir det. Lyssna på följande stycke: Kommunens målsättning är att boende i goda kollektivtrafiklägen ska kunna ha ett något lägre bilinnehav än genomsnittet. Antalet p-platser kan beräknas såväl utifr...
Kommentarer
Skicka en kommentar