Piñata

Att se arkitekter och politiker försöka bygga stad tillsammans är ibland lite som att se två barn försöka träffa en piñata. Det blir så lätt missförstånd och så slutar det med att den ena sitter och gråter i ett hörn och den andra sitter och tjurar i ett annat.

När de fyra arkitektlagen lämnade in sina förslag till första etappen av Södra Älvstranden, Skeppsbron i centrala Göteborg, blev tydligen våra ledande politiker besvikna. Av någon outgrundlig anledning trodde de inte att samtliga lag skulle komma tillbaka med monotona nyfunkisförslag. Visst var själva arkitekturen patetiskt fantasilös, vad annars hade man kunnat vänta sig, men själva planerna var ändå ganska bra, särskilt Erséus förslag. Tät, någorlunda sammanhållen kvarterstad. Varför alla hus ska se likadana ut och vara hudfärgade förstod jag inte men hey, jag är inte arkitekt.

Men politikerna blev sura, de vet ju vad de vill ha (och vad de inte vill ha), de har bara så förtvivlat svårt att beskriva det så arkitekterna förstår. Men någon i kommunstyrelsen hade varit i Amsterdam och tyckte att: det här ser ju bra ut, det är såhär vi vill ha det.





Så man skickar ner arkitekterna för att se och lära. Men så händer det lilla missödet att arkitekterna råkar gå av vid fel station och springer rakt in i Docklands (ja, det finns ett sådant i alla städer nuförtiden). Arkitekterna blir jätteglada. Jaha, det var såhär ni ville ha det. Jamen, det är ju inga problem, det här kan vi rita i sömnen.





Och ärligt talat, om man bara läser beskrivningen i GP så låter det faktiskt ganska bra. Det kanske är bra, vad vet jag. Ändå känns det sorglustigt och lite irriterande att se de byggnader som ska inspirera stadsbyggandet i Göteborg. Att den där härliga piñatan ska vara så svår att träffa...














Andra bloggar om: stadsplanering, urbanism, arkitektur, göteborg