Realism-Vision 1-0

Anneli Hulthén svarar idag på kritiken om visionslös och maktfullkomlig stadsplanering. Hulthén är som alltid saklig. Mycket, mycket saklig. Majoritetens vision ska enligt Hulthén förstås utifrån ...begreppet hållbar utveckling, vilket snarare är ett förhållningssätt än ett ensidigt arkitektoniskt uttryck. Utmaningarna vi som göteborgare står inför i dag är helt andra än tidigare generationers: klimatförändringarna ställer krav på förändring i vårt levnadssätt, segregationen ställer krav på sociala förändringar, ekonomi och tillväxt ställer krav på nytänkande och företagsutveckling inte minst för att göteborgarna ska ha jobb och kunna försörja sig själva. Vi som valda politiker sätter upp mål för staden utifrån de behov som göteborgarna har. På bostäder, på trygghet, på transporter, på frisk luft.

Hulthén betonar också att en demokratisk process inte bara är eftersträvansvärd utan dessutom lagstadgad: Synpunkter har stötts och blötts mellan medborgare, politiker, byggare, tjänstemän, däribland arkitekter och andra. Hur vi än vänder och vrider på stadsplanerandet så finns det en oerhört tydlig lagstiftning som omgärdar det. Det ska vara samråd och diskussion med dem det berör. Det leder till att ingen får precis som han eller hon vill som individ.

Anneli Hulthén har rätt i allt hon säger, det är inte det som är problemet. Problemet är vad hon inte säger. Hulthén är en politiker men talar som en tjänsteman. Politik är dock mer än förvaltning. Politik är mer än realism. Politik är att vilja. Och frågan hänger fortfarande kvar efter Hulthéns artikel: Vad vill socialdemokraterna med staden? Vad vill socialdemokraterna mer än att bara jämka samman en mängd individuella viljor? Med andra ord: Hur ser en socialdemokratisk stadspolitik ut?

Slutklämmen är intressant: Det är människorna som ger vår stad sitt liv. Göteborg ska vara en bra och vacker stad att leva i. Vi formar den tillsammans, inte var och en för sig.

Lägg märke till the freudian slip i första meningen. Men det är naturligtvis sant det med. Människorna ger sina liv åt staden och ger också staden dess liv. Och visst formar vi den tillsammans, och visst är dialog och samråd och demokrati jättebra. Men dialog, samråd och demokrati förutsätter ju också att man ger uttryck åt sin mening, att man tar ställning, att man argumenterar för något. Den demokratiska visionen är vi nog alla överens om. Vad jag tror göteborgarna är intresserade av är den socialdemokratiska visionen.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Kommentarer

  1. Jag tror inte alls att Göteborgarna är intresserade av en "Socialdemokratisk stadsvision". En sådan kommer aldrig att bli mer än politiska floskler om miljövänlighet och tolerans osv. Och den staden har ingen bestämd form. Tvärtom är det bara ett sätt att förvirra begreppen, som om sociala aspekter skulle stå på kant med estetiska ambitioner (finns en del röda stadsbyggnadsdebattörer som ivrigt hävdar det). Miljonprogrammet hade t.ex en tydligt röd färg. Om hela Göteborg ska känna entusiasm idag för en vision så måste den vara opolitisk. Den måste sikta på kvaliteter som inte är förknippade med en politisk ideologi.

    SvaraRadera
  2. @ olle: Jag ska kanske förtydliga mig:

    1. Vad jag menade var att många nog är intresserade av att veta vad (s) har för stadspolitisk vision. Och jag tror nog det kan bli mer än floskler.

    jfr:
    http://biospolitikos.blogspot.com/2007/10/solidarisk-stadspolitik.html

    http://biospolitikos.blogspot.com/2007/12/solidarisk-stadspolitik-ii.html

    2. Vi har nog lite olika terminologi. Estetik är för mig stil/formspråk/färg etc. Det är inte oviktigt, men inte heller väsentligt. Bebyggelsestruktur (kvartersstad/hus i park etc) är mer än estetik. Den styr det sociala samspelet mkt mer konkret.

    3. Miljonprogrammet hade ffa en grå färg (och det är inte bara en ordlek). SAP anammade funktionalismens teknokratiska lösningar för att förverkliga sin bostadspolitik. Det var förståeligt då. Idag borde nyurbanismen vara det självklara sättet att förverkliga (s) värderingar.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En statlig enhetsskola

Kvarteret som sprängdes

Invisible City