Sola i Stockholm

Kristina Berglund kritiserar idag Mikael Söderlunds utspel om tätare och högre bebyggelse i Stockholm. Berglund, som är en massa före-detta-någonting (det står inte vad hon gjort de senaste fem åren), menar att höghus är fel eftersom:

1. det ger en gles stad, om man vill få in solljus överallt.
2. det förstör stadens siluett, om man föredrar den gamla siluetten.

Det är bara att konstatera att Berglund har rätt. Problemet är bara att hon inte förstår att det är just premisserna som är omtvistade här. Ska målet med vår stadsplanering vara att få in solljus överallt och att behålla vår stadssiluett oförändrad till varje pris? Hon drar till och med fram Manhattan som varnande exempel. Kristina, I wish att Stockholm var mer som Manhattan. Tätheten, pulsen, blandningen av stilar, höjder, människor. Och det gäller även om det råkar finnas någon kvadratmeter där som inte nås av direkt solljus. Ja, jag vet att det låter helt galet Kristina, men det är faktiskt sant.

Andra bloggar om: urbanism, stockholm, stadsplanering, stadsbyggande, arkitektur