Snaskdiskursen

Inget lockar fram våra lägsta impulser som våldsbrottslighet. Girigt sörplar vi i oss medias snaskiga skildringar av exakt hur någon blev skjuten, uppskuren eller sönderslagen. Hur många meter sprang offret innan förövaren hann ikapp? Hur ser mördarens blodiga skjorta och skor ut? Detaljer som naturligtvis inte betyder något i sig själva men ändå är viktiga för oss, eftersom de ger oss den där kittlande närvarokänslan. All denna libidinösa spänning som byggs upp måste sedan självklart få sin utlösning, vilket sker i fikarum och på insändarplats (i tidningar, radio och på internet). De onda ska hängas, skjutas, torteras eller åtminstone låsas in för evigt. De som inte förstår att lynchjustis är nödvändig, är antingen galna eller själva onda. Och medierna maler målmedvetet på med artiklar skräddarsydda för att hålla adrenalinet igång.

Denna förfasningsporr gör tyvärr att frågor som faktiskt är viktiga, som hur kriminalvården och polisen fungerar eller borde fungera, ungdomars förhållningssätt till våld etc. blir svåra att diskutera. Inte bara för att så många vill diskutera dessa frågor av rent libidinösa anledningar, utan också för att balanserade och förnuftiga människor undviker ämnena på grund av den snaskiga air som omger dem. Det är synd.

Andra bloggar om: våld, kriminalitet, media, polis, snask