2008-01-25

Förtätat om förtätning

Det verkar som jag hade rätt när jag gissade att 2008 skulle bli det stora genombrottet för stadsplaneringen som politiskt område. De senaste dagarna har det nästan varit för mycket att hålla reda på. GP:s Malin Lernfelt, som är en klok men lite väl konservativ stadsbyggnadsdebattör, var kritisk till Mark Isitts elitism. Jag tyckte väl snarare att problemet var den låga intellektuella nivån på Isitts inlägg. Bristen på arty arkitektur är dessutom ett lyxproblem. Gärna en spejsad ikonbyggnad, men först rejäla, urbant integrerade, kvarter. Den mest grundläggande politiska frågan vad gäller stadsbyggnad är dock hur vi hejdar den ökande sociala segregeringen. Jag har förklarat tidigare att jag inte tror på marknadshyror, det är därför tråkigt att Hyresgästföreningen verkar hålla på att ge upp den kampen.

Förtätningen fortsätter, både i Stockholm och Göteborg, även om det oftast verkar handla om att trycka in fler monofunktionella, stentråkiga, funkis-nouveau punkthus (som kristdemokraterna ändå bara kommer att riva om 50 år...) Varför inte bygga stadsmässiga, sammanhållna kvarter (se bild)? Men i Göteborg ska i alla fall allmännyttan sätta igång och bygga ordentligt igen, 600 lägenheter per år. Det är under alla omständigheter goda nyheter.

Yimby.se fortsätter dessutom lysa som en sol över stadsplaneringsdiskussionen, kommentarerna kommer väl snart att bli tresiffriga, det här är uppenbarligen ett område som engagerar.

Andra bloggar om:
, , , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Jag tycker att du och många andra har missförstått Isitt:s debattinlägg. Huvudsaken för honom var t.ex inte att propagera för ikonbyggnader som Gehry:s Bilbao-museum. Det är ju bara det att vi faktiskt har byggt ett antal monument i Göteborg den senaste tiden som inte blev så bra som de skulle kunnat blivit. Varför hamnade Världskulturmuséet bakom Universeum t.ex? Placeringen mötte kritik redan innan huset byggdes från arkitekter men G.Johansson och hans vänner körde ändå sitt race.

    Och varför har ,Norra Älvstranden blivit så fragmentariserat? Den nya planen för Västra Eriksberg känns som ett beställningsverk från politikerna. "Blanda hustyper!" Ja, visst låter det trevligt i teorin men i praktiken så blir det ingen bra eller vacker stad när höghus och radhus blandas utan något sammahållande gatunät.

    Huvudpoängen för Isitt är att vi behöver en stadsarkitekt som ser helheten när vi ska bygga en ny innerstad. Den kompetensen har tyvärr inte politiker. En stadsarkitekt är en lejontämjare som ska tygla de vilda exploatörerna.

    SvaraRadera
  2. @ olle: Du kan ha rätt i att vi behöver en stadsarkitekt. Det är inte den delen jag invänt mot. Men risken med en supertjänsteman / stadsbyggnads-tsar är naturligtvis att det inte blir en ny Albert Lilienberg, utan en ny Uno Åhrén (fd. stadsplanechefer). Och då är frågan vad som är vunnet. Man får komma ihåg att våra nuvarande politiker faktiskt är mer nyurbanister än den genomsnittlige arkitekten.

    Men hey, om du ställer upp så har du min röst. :)

    SvaraRadera
  3. Jag tror du har rätt i att arkitekter ofta är mer funkis-kramande än vad politikerna är. I politikernas fall handlar det ofta om ignorans, de vet inte riktigt vad de vill ha. Jag läste t.ex på Vasakronans hemsida att SBK styrde utfomningen av det kommande rättscentrum. Det ingick i förutsättningarna att det ska vara upprepade lameller tvärs gatan mellan Gamla och Nya Ullevi. Som en sann nyurbanist så ser jag ju värdet av att Ullevigatan hade fått mer innerstadskvalitet. Många besökare i Gbg ser inte mycket mer av vår stad än sträckan mellan centralen ooch Ullevi. Självklart är det ett intressant kommersiellt läge för pubar osv. Man frågar sig, vad är syftet med att lägga ett kontorshus ut med gatan i Gbg:s evenemangscentrum? Stadsarkitekt eller ej, det behövs i vilket fall som helst en satsning på kvalitet vilket saknas idag. Men jag lovar att meddela dig om jag söker tjänsten ;-)

    SvaraRadera
  4. @ olle: omg ullevi ja. Och det finns naturligtvis en massa andra ställen som borde styras upp. Men samhällsplanering är som en oceanångare, det tar tid att byta kurs. Tricket är att varken bli kverulant eller cyniker, utan att arbeta målmedvetet och stegvis.

    SvaraRadera
  5. Jobba konsekvent var ordet. Så småningom når vi förhoppningsvis fram!

    SvaraRadera

arkivlänkar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...