Göteborg visar världen vägen (som vanligt...)

I Göteborg har (s) drivit igenom att 40% av alla nya hus inom allmännyttan ska byggas som passivhus.

Initiativet till att bygga fler passivhus i Göteborg togs av den socialdemokratiska kommunstyrelsegruppen i Göteborg för ett år sedan. Detta initiativ ledde till en motion till kommunfullmäktige som även vänsterpartiet och miljöpartiet ställde sig bakom. Nu har uppdraget om att bygga fler passivhus röstats igenom i kommunfullmäktige och beslutet i Framtidens styrelse om att minst 40 procent av nybyggnationen som inleds under 2009 ska bestå av passivhus är ett av de första exemplen på hur kommunfullmäktiges beslut får genomslag.

Ett kommande steg, enligt Göran Johansson, är att låta krav på att bygga passivhus ska finnas med när kommunen ger markanvisningar till privata byggbolag som vill bygga i Göteborg.

Det här är exempel på klok stadspolitik. Globalt sett är dock detta ett undantag. I GP har Catarina Thörn idag en stort uppslagen recension av Mike Davis nya bok Evil Paradises, som handlar om den nyliberala stadspolitikens sociala och ekologiska konsekvenser (ej på nätet):

Med exempel efter exempel visar boken på skilda världar och sambandet dem emellan – hur vatten kan vara en bristvara i en del av staden och ett överflöd porlande från fontäner i en annan. Hur billig arbetskraft utnyttjas för att skapa nöjespalats, rekreationsområden och OS-byar som de själva aldrig får beträda. Eller hur en global elit bygger sina privata utopier på enorma markområden och utnyttjar ändliga resurser för att upprätthålla en livsstil i överflöd. Det är en uppmanande, upprörande och bitvis hårdragen bok som kan diskuteras men knappast avvisas.

Titeln ”Onda paradis” är dock missvisande och sätter en religiös ton. Dessa ”paradis” för de rika, varken de är artificiella öar eller städer, är resultat av politiska beslut. Och det är bara politiska beslut som kan förändra den utveckling som med rasande fart bygger det ena spektakulära projektet efter det andra utan social eller ekologisk hänsyn. Som Patrick Bond pekar på i sitt kapitel om Johannesburg ökar motståndet mot en orättvis stadspolitik och fast den fortfarande är alltför fragmentarisk för att ha ett reellt inflytande är det en tidsfråga innan en mer kraftfull mobilisering kommer att äga rum. Först då kanske det är möjligt att tala om urbana förändringsprocesser som inte tar utgångspunkt i hype utan i hopp om en bättre och mer hållbar framtid.

Andra bloggar om: stadsplanering, stadsbyggande, arkitektur, urbanism, miljö, nyliberalism, blandstad, funkis