Förnuftets röst
Det finns några grundläggande saker som de flesta rationella människor är överens om, oavsett politisk ideologi. Vissa livsvillkor är helt enkelt nödvändiga för att det ska finnas ett samhälle att påverka, i den ideologiska riktning man råkar vara intresserad av. Ett exempel på detta är nyurbanism. Att den täta, funktionsblandade staden är överlägsen funktionalismens glesa motorvägsstad, såväl ekologiskt som ekonomiskt och socialt, är ju uppenbart. Det är därför glädjande att nyurbanismen nu verkligen håller på att få fäste på den politiska nivån i alla större svenska städer. Stockholms stadsbyggnads- och trafikborgarråd Mikael Söderlund har nästan [motorvägssatsningar känns inte särskilt 2008] alla rätt i sitt inlägg i SvD idag:"Nu planeras för en tätare stad..."
"Gammal industrimark i centrala lägen omvandlas till attraktiva stadsdelar som binder samman staden..."
"Dels kommer den gamla gränsen mellan innerstad och ytterstad att förflyttas utåt, dels kommer nya stadsdelar att binda samman de gamla. Runt det som tidigare definierats som innerstad kommer den täta staden nu att sträcka ut sig."
"Vi lämnar den glesa stadens planering där hyreslängor placerats ut på åkrar med motorvägar som barriärer runtomkring."
"Att bygga staden tätare har många fördelar. Dels blir staden mer levande om den byggs för korta avstånd med levande bottenvåningar, dels blir den miljövänligare."
"Den täta staden kräver mindre energi och färre resor. Kollektivtrafiken behöver byggas ut med Citybanan, ny tunnelbana och tvärspårvägar."
"Stockholms stad arbetar nu med att förkorta byggtider och onödig byråkrati."
Allt det här är jättebra. Nu hoppas jag bara att Mikael Söderlund inte tvingar mig att använda det slitna uttrycket "läpparnas bekännelse". Gör det inte Mikael, jag vill verkligen inte använda det uttrycket...
yimby skriver förstås om det här, och morian skriver om yimby.
Andra bloggar om: stadsplanering, urbanism, arkitektur, stockholm
Något av det mer surrealistiska i debatten är när man stöter på "förstå-sig-påare" som inte tycker att man skall vara "smakpolis" om förorten och det sättet att bygga. Vad är det som är så svårt för dessa människor att förstå? Människor trivs inte i dessa områden, stora motorvägar skapar barriärer och miljöproblem, du måste åka med bilen eller kollektivt för att överhuvudtaget ta dig till något intressant, syftet med ditt hemområde är endast att agera sovplats och så vidare.
SvaraRaderaDet är ju bara att göra en jämförelse av det sociala läget i förortsområden mot stadsområden och en ganska tydlig bild uppenbarar sig. De är mindre önskvärda att bo i, och alltså får vi en ohälsosam segregation som blir självdrivande.
Merparten av förortskramarna verkar bo i staden, vilket väl inte kan beskrivas på annat sätt än som hyckleri.
@ gardebring: yep, eller som Louise Nyström (arkitekt, prof. BTH) sa i Arkitekten 05/09:
SvaraRadera"Arkitekter bor inte som de lär. I Sveriges Arkitekters matrikel ser man att den arkitekttätaste delen i Sverige är Söder i Stockholm, östra delen. Där bor 90 arkitekter på 10.000 invånare. Den näst tätaste delen är Bromma villastad. I nybyggda områden bor nästan ingen, inte ens i Hammarby Sjöstad. Min slutsats är om arkitekter ritade som de själva bor skulle en stor del av svenska befolkningen vara väldigt nöjd."
I den staden jag bor i betyder förtätning att det byggs bostadsrätter (men faktiskt också hyresrätter) där det tidigare låg centrala kolonilotter, parker, grönområden, osv.
SvaraRaderaönskvärt?
@ anonym: tja, om man inte får bebygga grönområden var ska man då bygga? På vägarna? Frågan är om vi ska bebygga grönområden ute på vischan (med ökade infrastrukturkostnader, miljöpåverkan, segregering etc) eller i anslutning till staden (där det redan finns kollektivtrafik, skolor, handel etc).
SvaraRaderacentrala kolonilotter
SvaraRaderaJa... Vad säger man.
Ja anonym. Det är önskvärt.
Kolonilotter har ingenting att göra i en storstads stadskärna, miljömässigt och ekonomiskt är det vansinne att placera sådana där. Parker har ingen talat om att bygga på, däremot så kallade "grönområden" som dock ganska ofta snarare är snåriga gärden med mycket liten användning och eftersatt underhåll. Ett område är inte per automatik ett "grönområde" för all framtid skyddat från byggnation bara för att det inte har stått ett hus där på ett tag. Hur skall Stockholm kunna utvecklas med en sådan inställning? Var skall alla som flyttar hit bo? Eller är Stockholm "färdigbyggt" menar du?
Det finns dock många "impediment", även i ganska centrala lägen där man kan klämma in koloniområden. T.ex på bergsknallar och i bil- och järnvägars skyddszoner. Men Johannes och Gardebring har helt rätt, klart att staden måste få växa på "gröna" ställen.
SvaraRadera@ olle: håller med.
SvaraRaderaOlle:
SvaraRaderaFörhoppningen är väl att vi i ett framtida Stockholm i centrala lägen inte skall behöva några skyddszoner för stora motorvägar. Stora motorvägar har ingenting i en stadskärna att göra. Större vägar görs lämpligen om till avenyer och sedan bygger man längs med klanterna.
@gardebring
SvaraRaderaAnonym kanske inte bor i en storstad. I mindre städer finns det andra, bättre vägar att förtäta och åstadkomma stadsmässighet än att till varje pris bygga igen parker, kolonilotter och grönområden. Snöa inte in på storstaden i din argumentation. Bredda perspektivet. Med det sagt, så instämmer jag helt i din övriga argumentation :-)